EFTER SKIMRET, EFTER SNÖN

Vet inte var jag ska börja. Nu har det ju gått ett tag igen, sedan jag sist bloggade. Så jag går direkt in på the good-stuff istället för att tjata om dagarna som har gått. Sån är jag, ser inte bakåt utan framåt.

Jag har i alla fall precis ätit vad som måste vara världens godaste tomatsoppa. Den bestod av coctailtomater, ruccola, vitlök, grönsaksbuljong, riven parmesan och färsk basilika. Tanken var att jag skulle lägga upp en bild här, men det ser verkligen förjäkla illa ut när jag fotograferade med min kamera. Bara en turkos skål med lite rödaktig sörja som lyses upp av en ganska så risig blixt. En systemkamera kanske vore på sin plats? Jag vet inte, men jag går om kring och inbillar mig mest hela tiden att hela världen skulle bli mycket snyggare på bild om jag hade en systemkamera.

Nog om världen i bildformat. Vi går vidare till världen i realtid. Världen är just nu jäkligt vit och kall och jag kommer antagligen dö inom en snar framtid om det inte tinar upp. Jag är less på att träden ser ut som de har blivit attackerade av en sockervadds-marodör, att cykellåset har fryst fast och att lägenheten mer påminner om en iglo trots att elementen står på högsta effekt. Jag saknar sommaren något så enormt. Jag vill gå omkring barfota på gräset, cykla utan att händerna fastnar på styret, lyssna på TTA när jag promenerar på regnvåta asfaltsvägar och sola. Jag är för tillfället galet genomskinlig trots mitt brunhetsrekord i somras. Gud, vad har jag förtjänat för att genomlida 4 månader vinter. Jag hör inte hemma i detta land, flytta på mig så fort du kan.

Okej, nog om vinterdepp. Lyssna på Delphic. Det gör jag och dom är bra!