Nu har mina systrar kommit. Två stycken tonåringar i ett hem för en nybliven vuxen. Det innebär att jag måste skärpa mig, ha svar på allt kring himmel och jord och laga maträtter som resulterat i gastronomiska upplevelser utan dess like. Jag ska göra mitt bästa, jag svär.
Under tiden lyssnar jag ikapp musik som jag missat. Nu är det Weeping Willows som står på schemat. Det är vackert, bräckligt, höstigt, deppigt och alldeles, alldeles, alldeles underbart!
Låter luktar till och med lite gott, en liten touch av vanilj skulle jag vilja påstå.
onsdag 28 oktober 2009
söndag 25 oktober 2009
HÄNDER BRINNER SÅ NÄRA MIN HUD, KÄNNS SOM ELD
Nu har jag, med vemod, officiellt lämnat tonårstiden bakom mig och äntrat den lite mer vuxna världen. På tisdag ska jag träda in i en helt annan värld då i form av väggar fyllda med alkoholhaltiga flaskor. Men det är då, nu är nu.
Nu är jag mätt i magen, trött i huvudet och varm i kroppen. Det har varit den bästa födelsedagen so far och det kommer bli intressant hur något i framtiden ska kunna slå detta. Den här övergången från nitton till tjugo har inneburit ett nytt dusch-draperi och "irish coffee", ljusblåa ögon och hotellfrukost. Det har varit klibbiga dansgolv och kylskåpskallt rödvin, en knölig dörrmatta, tre par strumpbyxor, överkokt pepparsås, trappuppgång och kyssar som absolut inte smakade askkopp.
Nu är jag mätt i magen, trött i huvudet och varm i kroppen. Det har varit den bästa födelsedagen so far och det kommer bli intressant hur något i framtiden ska kunna slå detta. Den här övergången från nitton till tjugo har inneburit ett nytt dusch-draperi och "irish coffee", ljusblåa ögon och hotellfrukost. Det har varit klibbiga dansgolv och kylskåpskallt rödvin, en knölig dörrmatta, tre par strumpbyxor, överkokt pepparsås, trappuppgång och kyssar som absolut inte smakade askkopp.
fredag 23 oktober 2009
EN RÅ KÄNSLA, SOM FÖRVANDLAR SKELETTET TILL GLAS
Hur i hela fridens namn ska jag kunna sova nu?
Hela kroppen skakar, hela huvudet bubblar, hela magen pirrar. Jag vill bara skrika rakt ut, så högt och falskt jag bara kan. Jag svettas och luktar som en pizzabagare i armhålorna (deodoranten är borta, okej?), jag rodnar om kinderna och är torr i munnen. Allt detta i min ensamhet, tacka Gud för det.
Men sömnen, kan du bara komma och låta mig drömma om ljusblåa ögon och kyssar som smakar oerhört gott, om dimmiga danslokaler och en hand så lätt runt midjan. Snälla? Sömnen?
Hela kroppen skakar, hela huvudet bubblar, hela magen pirrar. Jag vill bara skrika rakt ut, så högt och falskt jag bara kan. Jag svettas och luktar som en pizzabagare i armhålorna (deodoranten är borta, okej?), jag rodnar om kinderna och är torr i munnen. Allt detta i min ensamhet, tacka Gud för det.
Men sömnen, kan du bara komma och låta mig drömma om ljusblåa ögon och kyssar som smakar oerhört gott, om dimmiga danslokaler och en hand så lätt runt midjan. Snälla? Sömnen?
onsdag 21 oktober 2009
EVERY TIME I THINK OF YOU, I FEEL A SHOT RIGHT TROUGH WITH A BOLT OF BLUE
Ibland är det en sån där perfekt morgon, fast det kanske kändes fruktansvärt ovärt att kliva upp när klockan ringde. Nu är en sån morgon.
Brödet räckte precis. Det fanns exakt tre skinkskivor till mina smörgåsar. Teet blev alldeles sådär lagomt varm och drickbart direkt (Gillar micro alltså!). Kläderna ligger precis där man letar. Håret behöver inte blötas totalt för att vara medgörlig. Shuffel bjuder på en alldeles fantastisk kavalkad av bra musik. Dimman ligger tät utanför fönstret. Det kommer bli en mysig oktoberdag.
Brödet räckte precis. Det fanns exakt tre skinkskivor till mina smörgåsar. Teet blev alldeles sådär lagomt varm och drickbart direkt (Gillar micro alltså!). Kläderna ligger precis där man letar. Håret behöver inte blötas totalt för att vara medgörlig. Shuffel bjuder på en alldeles fantastisk kavalkad av bra musik. Dimman ligger tät utanför fönstret. Det kommer bli en mysig oktoberdag.
lördag 17 oktober 2009
fredag 16 oktober 2009
VEM VILL VA DIG NÄR MAN KAN VA MIG?
Det regnar.
Det var egentligen allt jag ville skriva. Eller kan ju tillägga att jag hade en skitpissig morgonstart. Grät ikapp med duschen och kom sent till skolan. Men Kaisa kom också sent så det gjorde inget.
Vi skrev färdigt rapporten och kollade på Martin när han nipplade sig själv. Då blev jag glad igen. Sedan käkade vi lunch. Jennifer berättade att Mr. Okänd nr 1 antagligen var en töntig 92:a. Trist. Hoppet kvarstår ju fortfarande med Mr. Okänd nr 2. Han har ju i alla fall skägg, uteslutningsmetoden: Ingen 92:a.
Ikväll ska jag på finsittning. Tänker se lite sexig ut faktiskt, bara så ni vet.
Krunis, läser du? I så fall: strunta i release-spelningen på Kupan i norpan, kom till [hg] istället. Jag väntar på dig i mina röda strumpbyxor och svarta klänning. Det är antagligen jag som sitter sådär sofistikerat vid baren och smuttar på en dyr drink från lyxhyllan. Eller vänta nu, det finns inga stolar vid baren, så jag står nog upp, fortfarande sofistikerat.
Just det, du har ju förlovat dig nu. Grattis till sambolivet. Härligt, verkligen super-grejt!
Trist.
Det var egentligen allt jag ville skriva. Eller kan ju tillägga att jag hade en skitpissig morgonstart. Grät ikapp med duschen och kom sent till skolan. Men Kaisa kom också sent så det gjorde inget.
Vi skrev färdigt rapporten och kollade på Martin när han nipplade sig själv. Då blev jag glad igen. Sedan käkade vi lunch. Jennifer berättade att Mr. Okänd nr 1 antagligen var en töntig 92:a. Trist. Hoppet kvarstår ju fortfarande med Mr. Okänd nr 2. Han har ju i alla fall skägg, uteslutningsmetoden: Ingen 92:a.
Ikväll ska jag på finsittning. Tänker se lite sexig ut faktiskt, bara så ni vet.
Krunis, läser du? I så fall: strunta i release-spelningen på Kupan i norpan, kom till [hg] istället. Jag väntar på dig i mina röda strumpbyxor och svarta klänning. Det är antagligen jag som sitter sådär sofistikerat vid baren och smuttar på en dyr drink från lyxhyllan. Eller vänta nu, det finns inga stolar vid baren, så jag står nog upp, fortfarande sofistikerat.
Just det, du har ju förlovat dig nu. Grattis till sambolivet. Härligt, verkligen super-grejt!
Trist.
onsdag 14 oktober 2009
INGENTING ÄR VETTIGT 03:30
Jag har haft ett litet bloggstopp. I know.
Men det har varit både omedvetet, medvetet och välbehövligt. Inte för att det någonsin har varit ett tvång att skriva så här, med svarta figurer på en vit digital bakgrund. Men bristen på skrivlust har berott på flera olika saker.
1. Känner att jag egentligen inte har haft något som jag vill skriva här. Jag menar, saker som jag har gått omkring och funderat på nu i höstvindarna har jag istället pratat om. Verbalt liksom. Det blir lite mer mysigt och socialt på det sättet, speciellt om det är en eller två glas chai inblandat.
2. Jag vet inte vilka som läser. Eller, några vet jag nog. Men ibland händer det att jag pratar med människor jag inte riktigt känner och de säger: "Ja, men jag läste det på bloggen." Det gör att det blir lite läskigt, att jag inte riktigt vet vad jag kan skriva. Det är som att någon har hittat en pytteliten lucka in till mitt huvud som kan besökas utan att behöva plingas på först. Mitt eget fel, jag vet. Men det skulle kännas lite bättre om någon, bara någon, skrev "Hej, jag läser din blogg /Markus Krunegård". Att Krunis läser skulle i och för sig vara en dröm iklädd en rosa tyllkjol med smak av smultron och citronglass. Det skulle lukta våta rosor och nyfallen snö med, på samma gång.
3. Jag har nog inte riktigt haft tid heller. Höstvindarna här i Linköping blåser värre än vanligt och snart har hela oktober blåst bort. Det går så galet fort att jag inte riktigt hinner med att rensa tankarna, skriftligt. Jag fryser om nästippen också.
4. Allt digitalt är så fult. Jag vill skriva vackert för hand. Med snirkliga bokstäver av svart bläck på naturblekt papper som frambringar rafsande ljud när man drar pennan över. Eller en gammal skrivmaskin skulle också gå bra. Så det smattrar härligt när man klickar på tangenterna och plingar mysigt när man skrivit ut till kanten.
5. Det känns trist att skriva om saker jag funderar på. De är så mycket finare i mitt huvud. Där kan jag mycket tydligare höra hur rösterna låter, hur ögonen ser ut, hur musiken gör mig lycklig, hur bra kyssen smakar, hur fin jag är i den nya halsduken som ser ut som en godisrem, hur god maten egentligen blev förra helgen, hur fina löven är när de trillar av träden och i slow-motion faller ner mot marken. Allt blir verkligen så himla mycket tydligare. För mig.
Men det har varit både omedvetet, medvetet och välbehövligt. Inte för att det någonsin har varit ett tvång att skriva så här, med svarta figurer på en vit digital bakgrund. Men bristen på skrivlust har berott på flera olika saker.
1. Känner att jag egentligen inte har haft något som jag vill skriva här. Jag menar, saker som jag har gått omkring och funderat på nu i höstvindarna har jag istället pratat om. Verbalt liksom. Det blir lite mer mysigt och socialt på det sättet, speciellt om det är en eller två glas chai inblandat.
2. Jag vet inte vilka som läser. Eller, några vet jag nog. Men ibland händer det att jag pratar med människor jag inte riktigt känner och de säger: "Ja, men jag läste det på bloggen." Det gör att det blir lite läskigt, att jag inte riktigt vet vad jag kan skriva. Det är som att någon har hittat en pytteliten lucka in till mitt huvud som kan besökas utan att behöva plingas på först. Mitt eget fel, jag vet. Men det skulle kännas lite bättre om någon, bara någon, skrev "Hej, jag läser din blogg /Markus Krunegård". Att Krunis läser skulle i och för sig vara en dröm iklädd en rosa tyllkjol med smak av smultron och citronglass. Det skulle lukta våta rosor och nyfallen snö med, på samma gång.
3. Jag har nog inte riktigt haft tid heller. Höstvindarna här i Linköping blåser värre än vanligt och snart har hela oktober blåst bort. Det går så galet fort att jag inte riktigt hinner med att rensa tankarna, skriftligt. Jag fryser om nästippen också.
4. Allt digitalt är så fult. Jag vill skriva vackert för hand. Med snirkliga bokstäver av svart bläck på naturblekt papper som frambringar rafsande ljud när man drar pennan över. Eller en gammal skrivmaskin skulle också gå bra. Så det smattrar härligt när man klickar på tangenterna och plingar mysigt när man skrivit ut till kanten.
5. Det känns trist att skriva om saker jag funderar på. De är så mycket finare i mitt huvud. Där kan jag mycket tydligare höra hur rösterna låter, hur ögonen ser ut, hur musiken gör mig lycklig, hur bra kyssen smakar, hur fin jag är i den nya halsduken som ser ut som en godisrem, hur god maten egentligen blev förra helgen, hur fina löven är när de trillar av träden och i slow-motion faller ner mot marken. Allt blir verkligen så himla mycket tydligare. För mig.
måndag 5 oktober 2009
SÅ NÄRA FÅR INGEN GÅ
Det väntas Kent-månader.. I dubbel bemärkelse.
Bemärkelse ett uttrycker sig genom att de gamla rävarna återigen släpper en ny skiva. Läste det på PSL imorse och kunde verkligen inte haft en bättre start på dagen. Töntarna släpps imorgon och Röd släpps om en månad ungefär. Vackert!
Bemärkelse två.
Det närmar sig grå-höst. Dvs. löven trillar spöklikt av träden och kletar ner asfalten innan frosten hänsynslöst våldtar hela omgivningen. Då spelar jag Kevlarsjäl. Den påminner mig om gula löv som sakta seglade ner från träden i sundsvalls jobbigaste backe som ledde till skolan. Det var två år sedan. 730 dagar. När frosten har gjort färdigt sitt arbete och lämnat brytna grässtrån efter sig, då kommer jag spela Cowboys. Den är ett hustak på skolan, jag i min ensamhet med en fleecefilt runt kroppen och en brännande tekruka i knät. Där satt jag och tittade på soluppgången vid hamnen och tänkte på filmkyssar.
När sedan första snön faller, då kommer jag spela Beskyddaren. Doften av Chai-te kommer göra sig extremt påmind och jag kommer bli alldeles varm på låren. För just så satt jag, för två år sedan. 730 dagar sedan. Med laptopen i knät, ett duntäckerunt kroppen, drack Chai-te och blev ruskigt förälskad. Bland annat i Jocke Berg. Efter Beskyddaren spelar jag Berg&Dalvana. Då kommer jag känna doften av smält snö i bussen, rädslan kommer göra sig påmind. Rädslan av att hjulen inte ska greppa i halkan och slunga oss tillbaka ner för backen till rondellen vid IP. Tillslut kommer jag spela Utan dina andetag. Då är jag nog framme i februari någon gång. Då kommer jag gråta lite för mig själv och tänka hur fantastiskt vackert det var på min första Kent-konsert. Hur vacker Jocke sjöng om luftömda lungor, klockor som stannat och fjädrar som fladdrar förbi. Sedan kommer Mars och jag spelar Columbus i samma takt som snön töar bort.
Därefter slutar det. Kent-månaderna är över och något annat tar vid.
Bemärkelse ett uttrycker sig genom att de gamla rävarna återigen släpper en ny skiva. Läste det på PSL imorse och kunde verkligen inte haft en bättre start på dagen. Töntarna släpps imorgon och Röd släpps om en månad ungefär. Vackert!
Bemärkelse två.
Det närmar sig grå-höst. Dvs. löven trillar spöklikt av träden och kletar ner asfalten innan frosten hänsynslöst våldtar hela omgivningen. Då spelar jag Kevlarsjäl. Den påminner mig om gula löv som sakta seglade ner från träden i sundsvalls jobbigaste backe som ledde till skolan. Det var två år sedan. 730 dagar. När frosten har gjort färdigt sitt arbete och lämnat brytna grässtrån efter sig, då kommer jag spela Cowboys. Den är ett hustak på skolan, jag i min ensamhet med en fleecefilt runt kroppen och en brännande tekruka i knät. Där satt jag och tittade på soluppgången vid hamnen och tänkte på filmkyssar.
När sedan första snön faller, då kommer jag spela Beskyddaren. Doften av Chai-te kommer göra sig extremt påmind och jag kommer bli alldeles varm på låren. För just så satt jag, för två år sedan. 730 dagar sedan. Med laptopen i knät, ett duntäckerunt kroppen, drack Chai-te och blev ruskigt förälskad. Bland annat i Jocke Berg. Efter Beskyddaren spelar jag Berg&Dalvana. Då kommer jag känna doften av smält snö i bussen, rädslan kommer göra sig påmind. Rädslan av att hjulen inte ska greppa i halkan och slunga oss tillbaka ner för backen till rondellen vid IP. Tillslut kommer jag spela Utan dina andetag. Då är jag nog framme i februari någon gång. Då kommer jag gråta lite för mig själv och tänka hur fantastiskt vackert det var på min första Kent-konsert. Hur vacker Jocke sjöng om luftömda lungor, klockor som stannat och fjädrar som fladdrar förbi. Sedan kommer Mars och jag spelar Columbus i samma takt som snön töar bort.
Därefter slutar det. Kent-månaderna är över och något annat tar vid.
söndag 4 oktober 2009
GOOD TIMES FOR A CHANGE
Ååh. Som jag längtar efter denna filmen. Den verkar vara fylld av kärlek, komplicerad kärlek. En sån film som visar hur det egentligen är. Det är inte filmromantik alltså.. Utan verklighetsromantik.
Inga förskönade slut där alla får varandra och allt är rosarött, fluffigt och blommigt och smakar jordgubbstårta.
Premiär i oktober. Snälla nuuuuuuuu!!!
Inga förskönade slut där alla får varandra och allt är rosarött, fluffigt och blommigt och smakar jordgubbstårta.
Premiär i oktober. Snälla nuuuuuuuu!!!
lördag 3 oktober 2009
LIKA BARN LEKER BRA
Jadå. Jag hade glömt bort hur det är att sova med någon mer i sängen. Ett år av singelliv har gjort att jag blir sjukt bortskämd med att rulla runt i sängen utan att mosa någon. Jag kan dregla fritt och det bästa av allt, jag har täcket helt själv.
Men inte inatt inte, då hade jag två stycken till i sängen. Mysigt javisst, det var ju mina underbara underbaraste flickor. Sedan åt vi mysfrukost och kikade på reprisen av idol. Jag gillar Kalle, han är allt bra go!
Så är det.
Just nu sitter jag och lyssnar igenom alla underbara klipp på PSL. Det är ju som sagt kruegårdvecka, Wünderbart!
Aaarå. Ett trist inlägg för en gråtrist lördag. Tur att jag ska träffa Cam sedan. Har så sjukt mycket att snacka ikapp nu.
Över och ut!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)