Nu kommer ett litet töntigt inlägg.
Men ibland, lite när som egentligen, får jag en sån sjuklig längtan efter att ha en egen katt. En liten kattunge som blir stor och som stryker omkring mina ben när jag sitter vid datorn, som kurrar i mitt öra i soffan, som jamar efter mat någon gång ibland och som är världens vackraste. Lite som Zamba, när hon fanns.
Gaaah! Ibland vill jag snabbspola fram några år.. Till när vi bor i ett hus, har en gigantiskt stor tomt, ett kök med tegel på ena väggen och glasskålar som hos Per Morberg, våra vänner bor runtomkring oss och jag har en katt som stryker runt mina ben. Lite så här söt skulle den vara när den är nyfödd:
