Det var en berättelse om en pojke som träffar en flickan. Pojken blir kär. Men det är ingen kärlekshistoria.
Jag har äntligen sett filmen. Med magen fylld av sjukt mycket tacopaj, muffins, chips och godis så har jag sett världens finaste film om kärlek. Den var så äkta. Den var inte omringad av gigantiska rosa och fluffiga moln som fick männsikorna att dansa på rosorna. Den innehöll inte några konstgjorda repliker som bara drypte av jordgubbssaft. Det var ett ordentligt genomtänkt soundtrack med klassiker som The Smiths, vilket fick mitt hjärta att smälta totalt. Det var fint, så fint!
