Istället sitter jag nu hemma i min Mammas kusins lägenhet en bit utanför Göteborg med ett knä lika stor som en badboll, big size. Nu kanske det låter som att jag tycker hela livet är piss i pottan. Men så är det inte. Det är gött att vara här nere på västkusten. En pizza gosar varmt i min mage medan jag spelar fin musik. Däremot bultar knät lite irriterande.
Planerna för veckan är alltså följande: Broder Daniel - Forever.
Den filmen ska jag se. Sista visningsdagen är torsdag så har jag inte bloggat om den innan kommer en grym recension på torsdagskvällen.
Annars då? Operationen gick prima. Mitt annars så mosade korsband är nu utbytt mot en liten sena från knät, lika stor som en pommesfrittes ungefär. Så sa i alla fall min doktor Lars.
Jag snodde en affisch i Oskarshamn. Det var Jonathan Johansson som poserade stolt på det pappersarket. Jag tror faktiskt att mamma skämdes lite över mig när jag skulle ta det. För hon skulle bestämt stanna på rummet under tiden. Äsch, ska det va så ska det va.
Nu orkar jag inte skriva mer. Ska ta en av mina roliga piller och träna benet lite.. Yeah!
Bjussar på en skön liten bild så länge.
Landstingets underkläder, underbart luftiga!