Free fallin´

Kladdkakan blev god. Jag äter den med händerna nu. Dundergott, ännu godare med ett glas riktigt kall mjölk till. Vardagslyx när den är som bäst!

Det här är nog den mest färglada musikvideon, ever! Tack gode Gud att låten är underbar...

Åååh.

Vilken tvärvändning det blev på mitt glada humör idag. Jag somnade en stund förut, mellan 2 och 3. Allt bra so far. Sedan ringde Henke och pratade av sig lite. Fortfarande bra än så länge. Men någonstans efter samtalet med Henrik och steget till att börja baka en kladdkaka, så hände det något. Jag blev så enormt bitter, så bitter att jag började spruta lilleskutt-tårar över hela golvet. Inte bra alls, eftersom jag har parkett och en vattenskada blir dyr för en stackars student.

Men nu är det bra igen. Jag bakar en kladdkaka åt mig själv som jag ska äta med händerna. Så det så.

Call it wat you want

Nu sitter jag och äter potatisgratäng, kött och saffranssås från jobbet i lördags. Gott kanske man kan tycka. Men där tar ni fel. Michael Scofield-kopian i köket måste ha stirrat sig blind på min snygga stjärt när han tillagade potatisgratängen, för tillagad är den då inte. Skärpning Scofield, skärpning.


Annars då? Bilen går bra eller? Jodå, det rullar på. Trist bara att himlen är grå och att alla snygga killar är upptagna och att jag måste läsa igenom ett nationellt prov i engelska B till på onsdag...

Yes its hard to live, its hard to live in the city