Jaha.. då var det bekräftat. Jag är sämst i världen och det är sanning. Efter 2 år på det här rackarns universitetet kan jag ändå inte komma ihåg att anmäla mig till tentor som ska skrivas. Typiskt. Det blir helt enkelt till att sitta utanför, tidigt som tusan, och vänta på att bli insläppt. Grattis Angelica, du vann precis första pris i klantighet!
För tillfället sitter jag bokstavligen talat med näsan djupt nere i en bok (åhåhå, där satt den!) och läser om upptäcktsresenärer, franska revolutionen, Nappe the man och andra historiskt intressanta saker. I bakgrunden skymtar vårt matbord med lampa som Joel så manligt slängde upp för några dagar sedan. Och jag... ja, jag har en utväxt på frammarsch, redan!
