Jag kan inte sluta bli förvånad över min mejl. Den liksom bara följer mitt humör på ett alldeles fantastiskt sätt. Idag pyntar den min bakgrund med glasstorn som når ända upp i himlen. Sedan att det trillar ner glasskulor på en liten gubbe gör inget. Han ser glad ut ändå. Det skulle jag nog också vara, om det trillar ner glasskulor i mitt huvud.
Oj, tänk om man kunde sjunga såhär. Vad jag skulle sjunga!
