torsdag 9 april 2009

Call it wat you want

En dagsresumé på gång. Är du kissnödig eller ska du borsta tänderna, now is the time. Dagen startade sent. Frukost halv 12, rostade mackor med ost och ett glas perfekt blandad o´boy. Därefter konstant telefonkö till försäkringsbolaget med härlig indisk pling-plong-musik ringandes i öronen. När det var klart fortsatte vi med att promenera in mot stan för att checka läget och ev. ta en glass på Linköpings stolthet: Bosses Glassbar - Ett slick sen är du fast.

Nathalie shoppade loss på Gina och jag hittade en fantastiskt fin sommarklänning som jag ska köpa när jag blir lite rikare. Henke köpte öl och Rasmus, tjaa.. han hängde med. Cool som han är.

Sedan blev det en promenad tillbaka mot det härliga studentområdet och då hände det!
På vägen mellan Gottfridsberg och rydskogen går jag och henke och konverserar som bara två vänner kan göra en torsdageftermiddag tjugo över tre då det helt plötsligt... Klirr!!
Påsen, med mina öl som jag så fint har fått av rasmus, gick sönder i botten och ut rullar två stycken heiniken. Rull, rull, rull.... Då jag ska böja mig ner för att kika i påsen vad som i hela fridens namn precis hade hänt, ja då trillar en tredje ut. Krasch! Ölen rinner ut på asfalten, jag börjar gråta och Axel frågar vad jag håller på med.
Som den kvinna jag är så torkade jag tårarna och slängde skärvorna i närmsta soptunna.

Väl hemma blev det tacogratäng och totalt soffläge. Mormor ringde och påminde mig om att kolla posten. Tack för påskpengen! Rasmus kom hit och brände sig på tallriken han värmde i micron, Nathalie och Kajsa har gått på promenad. Själv försöker jag fixa spotify.

Micke, jag tror faktiskt att du ser bättre ut i din skjorta än vad den här mannnen gjorde.

(Ps. Jag tycker faktiskt att skjortan är snygg! Men inte på den här mannen dock)

Wow!

Håll i er nu!
Gordon Ramsey har kommit till Linköping. Istället för Hells Kitchen har han nu startat ett sidoprojekt med specialitet på thailändsk mat, Nangs Kitchen.

Looks like we´re in for stormy weather.

Det blev regn igår. Men det är okej, jag gillar regn. Däremot botade jag min bitterhet som uppstått av andra saker med en utav det mysigaste filmerna jag någonsin sett. Somers Town. En 68 minuter lång svartvit glädjeinjektion rakt i hjärtat. Rekommenderar den starkt!

Den andra filmen vi såg hade potential. Cambridge Spies levererade i alla fall coola killar i heta outfits. Tänk er 30-talets england i de högre samhälsklasserna, inte illa. Klockan tickade dock iväg och det blev dags att hämta upp nathalie och kajsa på tågstationen. Som tur var slapp jag sitta där på alkisbänken helt själv. Henke följde med.