John Blund, where are you?

Jag kan inte sova. Sa God Natt för säkert 2 timmar sedan. Sedan dess har jag:
- Rostat mackor
- Blandat O´boy
- Kikat på Pretty Woman
- Blivit glad för att Linda ska på dejt.
- Gråtit åt Pretty Woman
- Rullat runt med täcket flera varv tills jag såg ut som en mumie.
- Rullade ut täcket bara för att genomgå samma process igen.
- Försökt att räkna får. (Vem kom på den meningslösa idén egentligen?)
- Insett att jag inte kan sova.
- Spanat in statusuppdateringa på facebook.
- Insett att jag är ganska patetisk som spanar in uppdateringar kvart i 12 en måndagkväll.
- Lyssnat på fina låtar på Spotify.
- Insett att det faktiskt är roligt att kika på facebook en måndagkväll kvart i 12.
- Lyssnat på fler mysiga låtar på Spotify.


Nu ska jag göra ett nytt försök. Det kanske fungerar bättre om jag räknar skuggorna från persiennerna som avbildas så fint uppe i taket.
Nytt försök: God Natt!

Jag har blivit vuxen.

Det är något som stör mig med det här brevet från Valmyndigheten. Vet inte om det är det faktum att jag nu ska rösta på något som jag absolut inte har någon koll på eller om det är tanken på att jag faktiskt ska vara vuxen nu. Bete mig som en mogen tjej på snart 20 jordsnurr vars största intresse i livet är att klippa ut recept ur Ica Kuriren.

Just nu känner jag bara en enorm hemlängtan. Saknar mammas goda mat och mormors knapriga kakor. Jag saknar att ligga i min gamla säng. Den var så fin. Jag kunde ligga i timmar och stirra upp i taket med huvudet bubblandes av konstiga tankar. Jag menar, hur rengör de egentligen gruset som samlas upp på våren? Sköljer med blommdoftande tvål, bränner upp smutsen så att det bara finns sotade stenbitar kvar eller (min favorit): Har de en gigantisk sil som bara släpper igenom stenarna och lämnar skiten kvar? Men hur fungerar det då med de små cigarettfimparna som de äckliga rökarna har en förmåga att sprida överallt, glider de också med? För då är det ju meningslöst. Vem vill kasta ut grus på vintern när alla äckliga cigarettfimpar följer med?

Äsch, det här leder ingenstans. Men en sak går i alla fall att konstatera, jag längar hem. Punkt.