Suburban kids var duktiga idag. Me like!
torsdag 23 april 2009
Stop being a dickhead
Jag fick beröm för min matlåda idag. Ett litet "Åååh" pustades fram när jag lyfte på locket och wok-doften spred sig över personalrummet. Jag är lite stolt. Bara liiite.
Annars har dagen varit fruktansvärt seg och snabb på samma gång. Jag höll i min första genomgång (Argumentationstekniker) tillsammans med Anna på förmiddagen. Imorgon är det dags att hålla i debatten, all by my self. Ska bli riktigt roligt, eller spännande kanske man ska säga. Det blir till att använda absolut-torr ikväll så det inte trillar ner några LP-skivor a´la Leffe under armhålorna. Inte roligt.
Nyss ringde det en försäljare på min telefon. Jag har problem med försäljare. Inte det normala, som att jag blir fruktansvärt irriterad och kapar dom direkt, utan jag kan inte säga nej. Oavsett hur dåligt det låter med "ett gratis sett rakhyvlar med 8 blad och 3 skaft, som du absolut inte betalar något alls för" så måste jag på något sett lyssna vad de har att säga innan jag tackar nej. Detta leder till problem, för då tror de korkade försäljarna att jag faktiskt är intresserad eftersom jag inte slängde på luren i örat på dom efter 2 nanosekunder. De stackarna blir så lyckliga och exhalterade av att det faktiskt är någon som lyssnar, att de babblar på i 180, non-stop! De förstår dessutom inte när ett nej är ett nej. Att jag faktiskt menar nej, när jag säger nej, även fast jag har lyssnat i 24 sekunder. Detta leder varenda gång till att jag, mot min vilja, måste vara otrevlig och skrika: Nej, jag är inte intresserad och faktiskt slänga på luren i örat på dom.
Frågan är då varför de korkade försäljarna utsätter sig för detta? Varför inte bara nöja sig med ett nej, tacka för den tiden jag har lyssnat på vad de har att säga och önska mig en fortsatt trevlig dag? Det skulle ju bli så mycket trevligare för alla parter liksom. Eller?
Annars har dagen varit fruktansvärt seg och snabb på samma gång. Jag höll i min första genomgång (Argumentationstekniker) tillsammans med Anna på förmiddagen. Imorgon är det dags att hålla i debatten, all by my self. Ska bli riktigt roligt, eller spännande kanske man ska säga. Det blir till att använda absolut-torr ikväll så det inte trillar ner några LP-skivor a´la Leffe under armhålorna. Inte roligt.
Nyss ringde det en försäljare på min telefon. Jag har problem med försäljare. Inte det normala, som att jag blir fruktansvärt irriterad och kapar dom direkt, utan jag kan inte säga nej. Oavsett hur dåligt det låter med "ett gratis sett rakhyvlar med 8 blad och 3 skaft, som du absolut inte betalar något alls för" så måste jag på något sett lyssna vad de har att säga innan jag tackar nej. Detta leder till problem, för då tror de korkade försäljarna att jag faktiskt är intresserad eftersom jag inte slängde på luren i örat på dom efter 2 nanosekunder. De stackarna blir så lyckliga och exhalterade av att det faktiskt är någon som lyssnar, att de babblar på i 180, non-stop! De förstår dessutom inte när ett nej är ett nej. Att jag faktiskt menar nej, när jag säger nej, även fast jag har lyssnat i 24 sekunder. Detta leder varenda gång till att jag, mot min vilja, måste vara otrevlig och skrika: Nej, jag är inte intresserad och faktiskt slänga på luren i örat på dom.
Frågan är då varför de korkade försäljarna utsätter sig för detta? Varför inte bara nöja sig med ett nej, tacka för den tiden jag har lyssnat på vad de har att säga och önska mig en fortsatt trevlig dag? Det skulle ju bli så mycket trevligare för alla parter liksom. Eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)