De första symptomerna dök upp när jag skulle sjunga lite i min ensamhet förut idag. Hela min hals är tokhes efter helgens gormande på dansgolvet. Jag kan inte riktigt sätta de där höga tonerna i "Västerbron", det håller liksom inte. Jag känner en liten panikkänsla som sakta och säkert växer inom mig och får mig att svettas något så enormt. Tänk om min heshet inte är borta till nästa helg. Markus krunegård kommer ju skämmas ögonen ur sig när han hör mitt kraxande i publikhavet. Hjälp! Kanske jag måste kontakta Kirschti Tomita för lite tung- eller stämbandsmassage. Dirr!
Det andra det-är-inte-jag tecknet är att jag lyssnar på Cher nu. Jag borde egentligen inte skriva det så här officiellt men det är sanning. Jag lyssnar på Jesse James och försöker återigen sätta de höga tonerna. Det funkar inte i den låten heller. Inte heller till Heart of stone. Gaah, vad är det för fel på mig, jag sitter här vid min söta lilla dator och gillar den låten.
"Don´t you sometimes wish you heart was a heart of stone".
Jo det gör jag, men Cher är INTE OKEJ!
Det sista det-är-inte-jag-tecknet är ett bildbevis på mina äggmackor:
Jag brukar kunna koka mina ägg alldeles perfekta. Till och med Rasmus påpekade det igår kväll. Men idag ser det ut som att någon har slängt en Molotovcocktail i kastrullen. Skulle kunna vara indie-Guden som förbannar mig för sveket mot indiemusiken idag eller så har jag fått svininfluensan.
