Solen sken, myggorna existerade inte (men sen kom knotten), hamburgarna låg på grillen och fräste, mormor och morfar hälsade på och flöten kastades i tjärnen. Sen någon timme senare, vips! Flötet till spöt som morfar hade kastat ut försvann ner i vattnet och jag vevade som en dåre. Upp ur det blöta flög en gigantisk fisk. Säkerligen den största i mannaminne. Det är sanning!
Mamma, jag, Niklas och Magnus fick varsina fina fiskar medan Joel fick två som han kastade tillbaka í vattnet eftersom det var småpluttisar. Bebisar som Meya kallade dom.
Eller, nåväl. Största fisken i mannaminne var det nog inte. Men i angieminne.. Sedan dödade vi den och jag rensade den på kvällen. Idag har vi grillat den tillsammans med timjan, lök, salt och vitpeppar. Nu är sladden borta så en bild kommer senare.. Men så länge önskar vi på dårhuset i Sundsvall god natt!
