Det blev ingen storvinst som blinkade epilepsiframkallande och spottade ut en massa pengar. I stället åt jag världens godaste (och en superäkta) pizza. Den såg lite ut som i den där reklamen, Ristorante. Tunn, knaprig och ljuvligt gudomligt god med pesto och vitlökssås till. Hmmm, nu börjar det kurra i magen lite.
Där nere simmar det i alla fall omkring lite stuvade makaroner och stekt falukorv som jag och Joel förtärde idag, vår första middag i Linköping på evigheters veckor. Denna gastronomiska upplevelse tillagades efter att jag och min man spenderat flertalet timmar med att riva plast på allt ifrån bestick och kylskåpsvaror till badrumsmöbler och kläder. Mycket intressant aktivitet som våra söta vänner så snällt ställde till med.
Sedan är jag så nervös så att jag nästan spricker. För imorgon kl 8.00 kommer kanske världens mest underbara sak att hända. Det är så underbart att det slår ett donkenmål efter en krogrunda till klockan 6 med hästlängder. Men om det tänker jag vara så fjortis-mystisk som jag bara kan och avslöja mer imorgon. Nu är det natt i mössan på Alsätersgatan 13 där nästan all glapack är portriven. Tänka sig, 580 meter plast!
måndag 16 augusti 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)