onsdag 17 juni 2009
Oh, lately It´s so quiet.
Åh-hej, det var på tiden!
Jag har äntligen fått hjälp med att förstå mig på denna rackarns blogg. Sara var så snäll och hjälpte mig idagöver msn. Msn är fantastiskt bra faktiskt. Jag menar, det gick tiotusen gånger så mycket bättre att skicka bilder till varandra än att försöka förklara vart i html-texten det skulle ändras. Tack msn och tack Sara, mina två små guldklimpar i denna norrländksa och kalla vardag.
Hmm, vad ska jag skriva nu. Bloggen är ju breddad och jag måste fylla ut sidorna. Det är ju i och för sig inte samma ångestladdade känsla som när man skriver ett nationellt prov och bara måste fylla ut sidorna. Jag menar, jag vill fylla ut sidorna. Men med vad..
Jag längtar bort, men jag vet inte var. Det är inte till linkan, det är inte till liseberg i göteborg, det är inte till mormor och morfars gräsmatta där det luktar grillat kött. Det är någon annan stans som jag inte riktigt kan placera. Någonstans bort. Bort, bort, bort...
Tänk om man vore en fågel. Jag skulle vara en vacker fågel. Det skulle aldrig falla mig in att käka mat från soporna, så som skatorna gjorde på tågstationen i Linkan för snart 3 veckor sedan. Det är sådana fåglar, skatorna, som gör att fåglar får dåligt rykte. Nej, jag skulle vara en vacker fågel, kanske inte en av de vackraste, inte som en svan, men ändå vacker. Jag skulle kunna flyga snabbt ovanför molnen och segla långsamt genom vinden. Tänk hur det skulle vara att vara en fågel. Bara glida fram i det blå och stirra ner på alla männsikor som springer fram över marken. Någon gång då och då dyka ner mot telefonlinjen och sitta där, blinka med mina gråa fågelögon och se världen ur ett helt annat perspektiv. Det skulle inte handla om konstiga vardagliga saker. Är riset billigast på willys eller på hemköp? Måste jag fylla på olja i bilen, och hur gör man det nu egentligen?
Nej en fågel borde man vara. Fri som en fågel.
Jag har äntligen fått hjälp med att förstå mig på denna rackarns blogg. Sara var så snäll och hjälpte mig idagöver msn. Msn är fantastiskt bra faktiskt. Jag menar, det gick tiotusen gånger så mycket bättre att skicka bilder till varandra än att försöka förklara vart i html-texten det skulle ändras. Tack msn och tack Sara, mina två små guldklimpar i denna norrländksa och kalla vardag.
Hmm, vad ska jag skriva nu. Bloggen är ju breddad och jag måste fylla ut sidorna. Det är ju i och för sig inte samma ångestladdade känsla som när man skriver ett nationellt prov och bara måste fylla ut sidorna. Jag menar, jag vill fylla ut sidorna. Men med vad..
Jag längtar bort, men jag vet inte var. Det är inte till linkan, det är inte till liseberg i göteborg, det är inte till mormor och morfars gräsmatta där det luktar grillat kött. Det är någon annan stans som jag inte riktigt kan placera. Någonstans bort. Bort, bort, bort...
Tänk om man vore en fågel. Jag skulle vara en vacker fågel. Det skulle aldrig falla mig in att käka mat från soporna, så som skatorna gjorde på tågstationen i Linkan för snart 3 veckor sedan. Det är sådana fåglar, skatorna, som gör att fåglar får dåligt rykte. Nej, jag skulle vara en vacker fågel, kanske inte en av de vackraste, inte som en svan, men ändå vacker. Jag skulle kunna flyga snabbt ovanför molnen och segla långsamt genom vinden. Tänk hur det skulle vara att vara en fågel. Bara glida fram i det blå och stirra ner på alla männsikor som springer fram över marken. Någon gång då och då dyka ner mot telefonlinjen och sitta där, blinka med mina gråa fågelögon och se världen ur ett helt annat perspektiv. Det skulle inte handla om konstiga vardagliga saker. Är riset billigast på willys eller på hemköp? Måste jag fylla på olja i bilen, och hur gör man det nu egentligen?
Nej en fågel borde man vara. Fri som en fågel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)