Nej, istället ramlar jag tillbaka i andra o-juliga låtar. Nu är det Håkan-marathon som gäller och för tillfället lyssnar jag på Nu kan du få mig så lätt. Den är så sagolikt vacker och träffande att jag fullkomligen vill prisa Håkan till skyarna. Men den får mig att fundera över en massa saker med:
- Var finns poeten? Det är inte i ett tyck-synd-om-mig-för-jag-är-ensam-och-snart-är-det-jul-humör som jag skriver detta, utan jag undrar faktiskt var Poeten finns. Den där killen som kommer ligga och citera låttexter för mig hela nätterna medan han pillar mig i håret eftersom det är det mysigaste jag vet. Han som bara berättar för mig hela tiden hur snygg min rygg är, eftersom jag inte kan se den själv. Poeten som vill ta picknick på hustaken och cykelturer. Hur ser han ut, min poet? Är han lång eller kort, tjock eller smal? Jag förstår att allt detta kan låta fruktansvärt klyschigt och drömmande. Men jag tror det är så jag fungerar. Jag är en drömmare och gillar klyschiga saker. Det är därför jag kan sitta vid datorn en söndagkväll och fundera på sånna här saker till tonerna av Håkan.
- Är det någon som sitter och funderar kring mig nu. Liksom tänker att henne skulle jag vilja spela UNO med. Eller kasta kottar i skogen med. Baka en äppelpaj med. Eller hon är lite knasig den där tjejen. OCH detta kan låta som något sentimentalt rackarns tjaffs igen. Men jag känner mig inte så, sentimental alltså. Det är bara så att jag ibland funderar över sånna här saker. Kottkrig liksom.
- Jag funderar över den här textraden med.
"Och jag undrar vad som händer
i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgebar
Den har blåst sig trött
och alla flickor har gått hem
Och du va sötare än dom
men jag slängde bort dig igen
jag slängde bort nån slags vän"
Hur är historien efter detta. Letade han upp den bortkastade vännen igen? Eller var vännen borta för alltid. Vad sa vinden vid hamburgebaren egentligen? Och vad hände i deras del av stan? Varför slängdes vännen bort om den var sötare än dom?
