DANCING QUEEN

Om ja skulle vara något annat så skulle jag vilja vara en ballerina. Anna Pavlova kanske.

NEONSKYLTAR PÅ GATORNA SÄNDER LJUS TILL MIG OCH SKATORNA

Just nu har jag ett confession to make. Och eftersom klockan är väldigt mycket kan man förstå att det är av den allra viktigaste sorten. Det är nämligen så att jag har fått en crush på en man jag inte känner. Enbart för att han är lång och pratar som Håkan. Göteborgska är ungefär det vackraste som finns. ;Lite såhär vackert:

IF YOU START ME UP I´LL NEVER STOP

Det här är absolut den bästa låten att städa till. Det går inte att sluta när man väl har börjat.

THERE IS A LIGHT THAT NEVER GOES OUT

Jag glömde ju skriva en oerhört viktig sak imorse. Det faktum att jag igår på musikquizet hos Axel vann en alldeles fantastisk bok. Den hette Beatlesmanifestet och var alldeles gul på omslaget. Den var helt fri från hundöron och alldeles oläst. Jag känner det som ett ärofyllt uppdrag att läsa ut den för att sedan recensera den för er.

Sedan har jag som sagt blekt håret, så jag tänkte slänga upp en bild för att stilla nyfikenheten. Förstår att det kan ha varit olidligt de senaste dagarna. Men nu är väntan över. Så här ser håret ut:


Sådär ja. Nu ska jag rulla köttbullar!

LAST DANCE

Tänkte bara berätta att jag nu äter chips och dipp med sked. Bara för att alla chipsbitarna är så rackarns mini att de faller ur tummen-pekfingret-greppet. Det är gott men känns lite äckligt. Sedan är jag precis hemkommen från världens bästa efterfest. Mattias har spelat gitarr till det att fingrarna trillade av och vi andra har sjungit så att halsarna har spruckigt. Det har varit allt från Nationalteatern till Eagle Eye Cherry, Jason Mraz och Joakim Thåström. Helt FANTASTISKT!

Nu ska jag borsta gaddarna och sova. Drömma sött och sörja över att Axel Robin Olsson flyttar tillbaka till götet imorgon.

ARE YOU STILL IN VALLDA?

Idag har jag lyckats tina upp min cykel. Det var en sådan glädjefylld stund att jag struntade i att använda vantarna när jag cyklade till bibblis. Eller så hade jag glömt dom, spelar ingen roll.

Det som spelar roll är att jag nu istället är fruktansvärt torr om händerna och missbrukar handkräm som doktorer missbrukar handsprit. Tur att jag i alla fall luktar gott om händerna. Sedan har jag färgat håret också. Var på en riktig pyjamasfest igår med alla flickorna och kunde då inte motstå att slänga ner lite väteperoxid i håret. Resultatet blev helt okej. Skulle i och för sig kunna ses som ett litet möte där Gulle fjun träffar Pippi Långstrum i en väldigt givande diskussion. Men ett silvershampo på detta och jag är med i platina-eliten igen.

Nu ska jag laga den godaste maten som finns. Men det får ni höra om imorgon!

EFTER SKIMRET, EFTER SNÖN

Vet inte var jag ska börja. Nu har det ju gått ett tag igen, sedan jag sist bloggade. Så jag går direkt in på the good-stuff istället för att tjata om dagarna som har gått. Sån är jag, ser inte bakåt utan framåt.

Jag har i alla fall precis ätit vad som måste vara världens godaste tomatsoppa. Den bestod av coctailtomater, ruccola, vitlök, grönsaksbuljong, riven parmesan och färsk basilika. Tanken var att jag skulle lägga upp en bild här, men det ser verkligen förjäkla illa ut när jag fotograferade med min kamera. Bara en turkos skål med lite rödaktig sörja som lyses upp av en ganska så risig blixt. En systemkamera kanske vore på sin plats? Jag vet inte, men jag går om kring och inbillar mig mest hela tiden att hela världen skulle bli mycket snyggare på bild om jag hade en systemkamera.

Nog om världen i bildformat. Vi går vidare till världen i realtid. Världen är just nu jäkligt vit och kall och jag kommer antagligen dö inom en snar framtid om det inte tinar upp. Jag är less på att träden ser ut som de har blivit attackerade av en sockervadds-marodör, att cykellåset har fryst fast och att lägenheten mer påminner om en iglo trots att elementen står på högsta effekt. Jag saknar sommaren något så enormt. Jag vill gå omkring barfota på gräset, cykla utan att händerna fastnar på styret, lyssna på TTA när jag promenerar på regnvåta asfaltsvägar och sola. Jag är för tillfället galet genomskinlig trots mitt brunhetsrekord i somras. Gud, vad har jag förtjänat för att genomlida 4 månader vinter. Jag hör inte hemma i detta land, flytta på mig så fort du kan.

Okej, nog om vinterdepp. Lyssna på Delphic. Det gör jag och dom är bra!

I MIN FANTASI

HELLO GOODBYE

Hej då Sundsvall, Hej Linköping!

THINGS WILL NEVER BE THE SAME AGAIN

innan året är slut:

-ska jag köpa en miljon fina brevpapper och skicka till mina vänner, var de än befinner sig.

- laga mat på riktigt. Nu är det slut på mamma scans köttbullar och fisk på pinne. Det får i framtiden bli riktig fisk och hemmagjora köttbullar. Mycket godare!

- Köpa de svart-vita skorna från monki så att jag kan gå omkring och känna mig som världens vackraste flicka i låga skor.

- Åka till berlin. Oavsett vilken månad det blir så ska jag åka till staden med miljoner loppisar. Där varje gatuhörn bjuder på fin konst.

- Kyssa många grodor innan jag hittar min prins.

- Gå på så många spelningar som min lilla kropp klarar av.

- Äta helvegetariskt minst en gång i månaden.

- Dansa längst på varje fest.

- Köpa strumpbyxor med söm på.

- Införskaffa en gammal skrivmaskin.

- Bara dippa grönsaker.

SOMEDAY WE´RE THROUGH

"we danced all night and we held eachother tight, until the morning light"

Morgonstund har guld i mun, eller hur är det nu egentligen? Jag har varit vaken i lite drygt 1 ½ timme och vill inget hellre än att gå och lägga mig. Har packat lite saker att skicka med Aron och Tommy. Blev mest julklappar i en ikea-kasse. Och så högtalarna till vinylspelaren såklart. Som jag har längtat! Nu ska jag fylla hela lägenheten av knastrande musik som är ungefär det finaste som finns, näst efter ordet puss som är riktigt fint. Sedan ska jag måla väggen vid köksbordet och sätta upp hyllan. Allt detta får banne mig ske till helgen, så till vida att memo har lust att ställa upp med lite manlighet och en borr.

DANCE, DANCE, DANCE

Läser lite olika bloggar nu för tillfället och var jag mig än vänder så är det ett evigt tjat om det kommande eller det gångna året. Antingen i form av bilder, resuméer eller musiklistor. Jag vet inte vad felet är med mig, men jag kommer inte ihåg så mycket (snarare detaljerat) om året som har varit. Därför struntar jag helt i den här nu-ska-alla-bloggläsare-få-veta-vad-jag-har-gjort-under-mina-365-dagar-år-2009.

Jag kan tjata om något annat istället. Till exempel om min nya röda kappa som jag nu lever mitt liv i. Det är lite spännande tycker jag att filosofera kring hur mycket jag och röda-faran egentligen kommer att gå igenom tillsammans. Kommer hon följa med mig till berlin kanske? Kommer hon vara med mig på nästa John doe spelning och vilka kommer det vara som står för underhållningen? Frågorna bara hopar sig och svaren lyser med sin frånvaro.
Men jag tröstar mig med ett gammalt livsmotto (heter det ens så?): Den som lever får se.

En hemresa är inbokad det med. Så den 7:e januari äntrar jag Linköpings gator igen, alldeles säkert iförd röda-faran. Då när jag kommer hem ska jag ta tag i ett problem som (under sena nätter, tidiga mornar, och lagoma eftermiddagar) har stört mig något så fantastiskt mycket. Nämligen det faktum att det i mitt kylskåp står en ungefär 25 dagar gammal förpackning med mjölk. Jag antar att det är nu det hade varit högst lämpligt med en vän som läser medicinsk microbiologi och som skulle bli över öronen superlycklig över en 25 dagar gamal mögelodling i ett mjölkpaket för sina experiment. Var finns du, min medicinska microbiologi-vän? Var finns du?