YES, USE YOUR NIGHTS TO DREAM

Nu när jag sitter här i den tidiga tisdagnatten och lyssnar på Parker Lewis så kan jag inte hjälpa att slås av tanken hur fruktansvärt stilig Gene Kelly egentligen är. Och det är precis stilig som är ordet som passar in på honom, inte snygg, het, läcker eller något annat. Stilig, precis som en man i en 40-tals rulle ska vara. Stilig och romantisk.

.

För övrigt är Piazza Pia en fantastiskt vacker låt med underbara dragspeslslingor 1.53 in i låten. Det som är lite knas är att jag alltid tänker på Håkan Hellström när jag hör den, för 2,43 in i Rocknroll, blåa ögon - igen är det inte så olikt låtarna emellan. Eller?

FINT PÅ SVENSKA

Det är falskt, svenskt, bräckligt och så rakt ifrån hjärtat. Detta är något som ska in i min ipod nu på direkten, UNDERBART!

AND WHERE WILL I BE THEN?

Wow. God Morgon kanske man ska starta med egentligen, men ett wow sitter lite bättre. Jag har varit vaken i lite drygt en timme nu lyssnat på Lacrosse, spanat in litteraturlistor, scheman och andra seriösa saker och har precis insett att jag saknar Linköping så sjukt mycket. Jag saknar att gå på [Hg] och veta att det bara är lärare där redan innan jag kommit fram till kön. Jag saknar att cykla genom ryd och vara lite smått nervös över att några äckliga ryds-kidz kanske väntar bakom hörnet. Jag saknar att promenera över campusområdet med solen i ögonen. Men det roligaste av allt, jag saknar till och med att sitta i en unken föreläsningssal med benen inpressade under en ihopfällbar bordsskiva och lyssna till en malande stämma om genus och etnicitet.

Inte så konstigt egentligen. Det är ju trots allt där jag har mitt riktiga liv. Här hemma har det mer varit på låtsas, som en dröm kan man säga. En bra dröm i och för sig som har innehållit sjukt många galna, vackra, fuckade och helt supergalna händelser. Men det är dags att ta sig i kragen och göra saker igen, det här håller inte.