Mon amour

Kvällsblogg igen. Magen är mättad. Musikkvoten är fylld. Håret är tvättat.
Jag älskar mitt liv.

Fundera faktiskt på en sak förut. Varje bostadsområde måste ju ha någon sorts hunk som glider omkring och ser allmänt sexig ut, sant? En sådan där kille som kan kila ut med soporna i rutiga pyjamasbyxor och bar överkropp. Eller en sådan som öppnar dörren och lutar ena armen mot dörrkarmen när man vill lämna tillbaka vinöppnaren som man har lånat.
Check! En sådan som den sistnämnde bor bredvid mig och fram till nu har han gått under namnet hunken. Inte för att han egentligen var så super-hunkig liksom, utan för att han framförde den klassiska jag-hänger-här-vid-dörr-karmen-så-är-jag-super-sexigposen.
Idag hände det däremot något. Hunken nr 1 har blivit nedpetad från tronen och ersatts av en äkta hunk. Hmm, kanske vissa tänker nu. Vad är egentligen en hunk? Rakt översatt betyder det muskelknutte eller fast bit, och kommer med andra ord från det engelska ordet Hunk. Men i detta fall och i mitt egna lilla land så står det för något annat,någon som är otroligt het, en Mc´Steamy skulle man kunna säga.

Eftersom denna hunk var extremt hunkig så har jag lagt fram två olika potetiella teorier om vad han egentligen gjorde i colonias vackra korridårer.

Nr 1. Han bor här. Ett väldigt simpelt svar, men ett svar som skulle innebära att vi eventuellt är grannar. Han skulle då heta Love (Oj, precis som han jag ska gifta mig med, konstigt). Plugga till civilekonom (det låter rikt). Lånar inga pengar från CSN eftersom han, som jag skrev tidigare, är välidgt rik genom det egna företaget han äger. Han skulle vara upp över öronen besatt av Håkan Hellström, eller näst efter mig som han har spanat in flera gånger men inte vågat hälsa på förrän idag. Love skulle även han älska att gå på konserter och svettandes hoppa upp och ner. Äga en bil med grym stereo så att jag äntligen kan få köra mil efter mil och dunka Kent sedan jag tog körkotet. Han skulle spela gittar och sjunga extremt vackert, inga smörlåtar dock, utan all musik som jag älskar. Hans favoritskor skulle vara converse. Han skulle älska stuprörsjeans och framförallt färgen svart eftersom det matchar så perfekt till hans lockiga hår. Han skulle även älska att dricka chailatte och att äta kladdkaka.

Nr 2. Han bor inte här utan hälsar på sin flickvän. Love skulle då inte heta Love utan något mindre coolt, som exempelvis Enock. Enock är inte ett coolt namn. Enock skulle inte plugga på Universitetet, han skulle istället extrajobba som vaktmästare på en kyrkogård. Han skulle bita på naglarna och vara fullkomligt ointresserad av allt vad musik innebär. Han skulle hata att fika, speciellt chailatte och han skulle definitivt inte äga en bil med en cool stereo där man kan poppa Kent. Hans största intresse i livet skulle vara att skriva konstiga kommentarer på forumet för wow (World of Warcraft, för den som inte visste) och att slänga i sig mängder av ärtsoppa eftersom man pruttar så gott efter det.

Eftersom jag är en människa som gillar att vara optimistisk så tror jag på alternativ ett. Fullt ut.
Hunken jag såg i min korridor idag heter Love och är min granne.
Det är helt enkelt bara att duka fram och städa, här ska det skapas grannsämja.

Kan du digga de e locomotion

Jag känner för att kvällsblogga.
Klockan är fem över tolv och den enda anledningen jag egentligen har är att jag vill lyssna klart på florence valentin senaste album. Vettigt? Svar ja.
Skulle kunna döda lite text med att summera helgen lite kort. Fredag startade sent eftersom jag var ledig. Avrundade dagen med att spela en match i Mantorp som ytterback. Spännande!

Lördagen startade halv tolv, våldtäktsduschade och gick sedan vidare till en fantastisk skivmässa på cupolen. Myste, helt i min ensamhet, runt bland lukten av gamla pappomslag och Lp-skivor, män som luktade svett och killar med converse. Inhandlade en Lp-skiva (David Bowie) och en Cd-skiva (the Embassy). Dagen hade fått en riktigt bra start. Fortsatte hemåt igen med The Cure ringandes i öronen. Anton kom förbi på schnitzel och kroketter och sedan bar det av.Vi mellanlandade i Antons palats, drack mjölkdrinkar och såg på Sveriges smartaste barn, målade naglarna och drack svartvinbärssaft. Cyklade senare in mot stan för att leta upp förfesten, hittade helt utan problem. Spelade sanning och konsekvens som äkta 13-åringar. Flamman blev nästa anhalt, betalade och fick en kanonsnygg stämpel. Gick in och ägde dansgolvet totalt. Efterfesten blev en klassiker, Hurricane Gilbert skrålades för fullt och det dracks vatten ur kaffemuggar.

Söndag blev en tur genom linköpings olika stadsdelar. Lukten av tändvätska fick mig att inse att våren har kommit för att stanna och fröken sol såg ner på mig med sin enormt värmande blick. Känns skönt. Ville spela Håkan, men ipoden låg hemma. Gänget kom över på våffel-dagen i repris, endast 4 dagar sena. Smeten räckte inte till alla så det blev strips med korv och ketchup. Casino Royal och trevligt sundsvallssällskap i soffan till 12.

Här sitter jag nu. Florence Valentin har snart spelat klart, ska snart skriva några väl valda ord som avslutar kvällens inlägg.

Det får helt enkelt bli en fantastisk textrad.

The sun is up, I'm so happy I could scream!