Impossible

Jag vet egentligen inte var jag ska börja.
Den dryga 80 mil långa resan hem ifrån Oskarshamn idag var ytterst händelserik. Speciellt när vi passerade den norrländska gränsen som ligger kring Gävle. En mesig mansröst avbröt mig i mina viktiga funderingar på livet och sade följande:

"Jag har tre trafikmeddelanden att förmedla. För det första: på väg nr 76 mellan Gävle och någon annan destination (Det där sa han inte, men jag minns inte orten) gäller det att köra försiktigt för det går en lös ko på vägen".
Lös ko? Vet inte riktigt om man säger så faktiskt, det låter som en lösko, en ko i gummi eller något. Men att säga: Det är en ko som går lös på vägen skulle också kunna förknippas med att den våldar med spenorna på mittlinjen eller nått. Vad vet jag?

Mannen med den mesiga rösten fortsätter sedan i alla fall med: " På väg 64 däremot får bilisterna se upp för en lastbil har tappat ut en transport med fisk. Vägen är nu fylld med skrikiga fikmåsar som inte vill flyrra sig ur vägen".

Några mil längre upp i de norrländska skogarna får jag sedan skåda en barnstjärt mitt bland träden som, vid mitt snabba ögonkast, möjligtvis hade kunnat göra nummer 2. Kort efter det dyker det upp en fin liten vägskylt som visar att här till vänster kan man åka till Bobackarna. Jag läser fel och tänker: "Va fan, Barack Obama?".

Så hur vet man egentligen att man är i Norrland. Jo för utöver kor på vägen, fiskmåsar som käkar gratismat på asfalten och bajsande ungar i skogen så går det även att se hästar som använder sin svans till att klia sig på sina mer privata delar. Eller snarare piskar sig själv. Jag vet inte ens om jag vill hoppas på att det fanns flugor på stället som hingsten använder som sitt lovegun så att säga.
Vill inte hoppas.

Oj, kan för övrigt lägga till: Hej korsbandsoperation och Hej ett sommarvarmt Sundsvall där jag kommer att tillbringa sommaren igen.
Hej hej sommar!