Åååh.

Vilken tvärvändning det blev på mitt glada humör idag. Jag somnade en stund förut, mellan 2 och 3. Allt bra so far. Sedan ringde Henke och pratade av sig lite. Fortfarande bra än så länge. Men någonstans efter samtalet med Henrik och steget till att börja baka en kladdkaka, så hände det något. Jag blev så enormt bitter, så bitter att jag började spruta lilleskutt-tårar över hela golvet. Inte bra alls, eftersom jag har parkett och en vattenskada blir dyr för en stackars student.

Men nu är det bra igen. Jag bakar en kladdkaka åt mig själv som jag ska äta med händerna. Så det så.

Call it wat you want

Nu sitter jag och äter potatisgratäng, kött och saffranssås från jobbet i lördags. Gott kanske man kan tycka. Men där tar ni fel. Michael Scofield-kopian i köket måste ha stirrat sig blind på min snygga stjärt när han tillagade potatisgratängen, för tillagad är den då inte. Skärpning Scofield, skärpning.


Annars då? Bilen går bra eller? Jodå, det rullar på. Trist bara att himlen är grå och att alla snygga killar är upptagna och att jag måste läsa igenom ett nationellt prov i engelska B till på onsdag...

Yes its hard to live, its hard to live in the city

Bring me the fucking riot...Man!

Oj, nu var det över! Päronen har åkt hem och jag är lämnad i min ensamhet igen, men det känns bra. Ärligt. Jag har blivit proppad med mat och nödvändiga lägenhetsprylar som jag inte visste att jag behövde. Och för att inte nämna, Käääääärlek! Det har varit så enormt skönt att bli ompysslad en helg. Slippa brottas med diskberget för en gångs skull. Den har en tendens att vinna varenda rond.

Just nu sitter jag och smuttar på vinglas nr 2 för helgen. Vuxenpoängen bara trillar ner i lådan. Jag lyssnar även på Ulf Lundell, vilket kan göra att alkisstatusen ökar något så enormt. Ingen fara!

Hmm, jag hade så mycket bloggkli i fingrarna att det var outhärderligt förut, men nu när jag sitter här händer inget. Jag har ingen inspiration alls, trots all stämmningsuppbyggnad så som tända ljus, ett glas rött och Uffe. Det kanske blir bättre om jag släcker ner datorn och tar till gamla hederliga metoder som papper och penna. En dikt i ett fint litet block kanske. Eller ett tal, "för att ta del av en förlorad värld".

Lärare, säg finns det något kärare?

Åh, så nu var det över. Eller för min del i alla fall. Jag har precis deltagit i årets upplaga av Fouls majfest, som ironiskt nog äger rum i mitten av april. Jag älskar lärarprogrammet.

Det startade med lekar och fulvin bakom C-huset och bar sedan av till guasqen. "Åh, en hamburgetallrik" var allt jag hann tänka innan matkriget var igång. Det som jag hade trott skulle vara en "vanlig" lärar-fest hade förvandlats till en fulsittning. Pommesfritten flög, dressing smetades på halsar och hamburgebröd stoppades innanför tröjorna. . Jag älskar lärarprogrammet. (Det är vi som ska ta hand om era barn!)

De mest uppmärksammade utklädnanderna var först Läx som körde ett eget race: animalplanet och alla var olika djur. Diggade Carros sköldpaddedräkt stenhårt! Sedan ramlade greken och fredrik in utklädda till, tjaa.. Farbror Frej skulle man kunna säga, på ett lite snuskigare vis. Jag älskar lärarprogrammet.
Därefter blev det gyckeltime. Först ut var en enorm överraskande presentation av årets ÖF (Överfaddrarna). I flera veckors tid har jag blivit så enormt lurad, då det visade sig att Henke visst var uttagen och att det var bara jag som inte fått veta. Tack alla mina "vänner"! Näe, men skämt å sido, Jag älskar lärarprogrammet.

FOUL kom efter. Har inga ord att skriva ner för hur bra det var. Provar att lägga upp ett filmklipp istället. Ett filmklipp med taskig bild och ett taskigt ljud. Men vad gör det, när FOUL var så fantastiska! Jag älskar lärarprogrammet.



Jag har skakat rumpa till både Ronny & Ragge och Black Jack. Jag har moonwalkat med mina ballerinaskor över ketchupsmetade golv med utspilld öl. Jag har sett en utklädd Linda Rosingkopia med snopp bli upphånglad av en kille med grön poncho. Jag har sett så mycket obeskrivligt roligt ikväll.

Jag älskar lärarprogrammet!

!

Ikväll är det Majfest. Det innebär (förhoppningsvis) god mat och dryck samt ett förträffligt trevligt sällskap, Hej lärare! Temat är TV så jag, Kajsa, Linda och Rasmus kommer köra en liten Nicke & Nilla repris. Återkommer absolut när vi har bytt om...

Solen har hittat tillbaka till Linköping igen och med solen så har även borstar-maskinerna krypit ut ur sina garage. Gruset är kapisch och dammet ett minne blott. Jag älskar Linköping!

The grill-masters!

Last night was wild!

Uncut betyder obeskuren och är namnet på en brittisk musiktidning.

Jaha. Det var ju roligt att veta kanske ni tänker nu, men ha förtröstan! Uncut är även namnet på ett utav Linköpings studentlivs största happenings på länge. Ett evenemang som ägde rum igår i de fantastiska lokalerna som [Hg] har att erbjuda. En tillställning som lämnade mig med en gapande mun från början till slutet. En föreställning fylld med poesi om vitlökspressar och kebab, facebook och olycklig kärlek.

Henke och Anton öppnade kalaset. Jag längtar till den dagen då "Visan om oss" läggs upp på spotify. Då kommer jag poppa sönder den totalt. Henkisch, du är grym!

Kvällens sk. "höjdpunkt" var nog killen Filip. Filip som klev upp på scenen med sina converseskor och en glänsande gitarr och fick mig att tänka: Ojojoj.

Men när Filip sedan öppnade sin mun och ett gigantiskt hubbabubbatugummi bearbetades där inne, ja, då börjar jag ändra åsikt. Filip med hubbabubbatuggumit sjönk ännu mer när han på släpig och fruktansvärt dryg stockholmska frågar publiken rakt ut vad de vill höra. När ingen svarar sådär entusiastiskt (förutom Matilda som vill höra Carola) så drar han igång.... Ja, vad? PER GESSLE!
Detta är inget som jag sitter och hittar på nu i skrivandets stund. Han sjöng verkligen Per Gessle, närmare bestämt Kung av sand. Det är inte okej. Det är inte okej på stranden, vid grillfesten, i sommarstugan eller i ett utedass långt ute i skogen. Det är inte ens okej om sångaren i fråga skulle vara Håkan Hellström. Det är helt enkelt inte okej...

Grrr!

Jag trodde aldrig att jag skulle bestraffas för att flytta 60 mil söderut. Bort från de norrländska skogarna med gigantiska mördarmyggor och vidare ner till Linköping med den fula dialekten. Men nu har pollenallergin hittat mig och vägrar att släppa taget.

Jag har under dagen gjort av med 2 toalettrullar och det är mycket. Nu pratar vi inte om några billiga pappersrullar från eldorado som tar slut efter ett varv, utan det är tätförpackade toalettrullar jag har använt mig utav.
Det jag försöker få fram är att det har gått åt oändligt mycket papper på bara några få timmar och att snoret aldrig tar slut. Detta innebär alltså att jag måste köpa mer toalettpapper inom kort, jag som hade räknat med att papperet skulle räcka månaden ut i alla fall.

Jag hatar oförutsedda utgifter, verkligen hatar!