Black Thumbnail

VFU idag. Vi börjar med det kapitlet, för det är en historia för sig. Jag har en väldigt speciell handledare förstår ni. Anders heter han och låter som vilken Svensson som helst.
Men han är absolut inte vanlig.

Första intrycket: "Oj, här kommer jag helt klädd i svart, som en gammal synthare!" Jaha, vad ska jag svara på det tänkte jag och kollar på mig själv, jag är alltid synthare!

Andra intrycket: Karln kan inte hålla tyst. Det är inte ett skämt. Han har surrat non-stop hela dagen om precis allt. Det mest intressanta är att han alltid pratar färdigt innan han svarar på vad någon frågar. Det kanske låter helt normalt, men det jag menar är att man kan lyckas klämma in en fråga på någon av hans andningspauser. Istället för att svara på den direkt fortsätter han att tömma sitt samtalsämne totalt och 16 minuter senare säger han: "Ja, tillbaka till din fråga, vad sa du nu igen?" Ja men då har jag ju glömt bort vad jag vill fråga.

Mot slutet av dagen lärde jag mig tillslut att stänga av öronen när det handlade om ointressanta saker. Är nu expert på att socialskratta och att nicka instämmande. Tänker skriva det i mitt CV också, under raden "jag är bra på:" Att socialskratta och nicka instämmande.

Jag har rättat engelskauppgifter idag och skrivit kommentarer som en äkta lärare. Till det har jag ätit en kladdkaka, som en äkta lärare. Jag lyssnade även på musik som en, tjaaa.. en blivande lärare som kommer bli ascool!

Free fallin´

Kladdkakan blev god. Jag äter den med händerna nu. Dundergott, ännu godare med ett glas riktigt kall mjölk till. Vardagslyx när den är som bäst!

Det här är nog den mest färglada musikvideon, ever! Tack gode Gud att låten är underbar...

Åååh.

Vilken tvärvändning det blev på mitt glada humör idag. Jag somnade en stund förut, mellan 2 och 3. Allt bra so far. Sedan ringde Henke och pratade av sig lite. Fortfarande bra än så länge. Men någonstans efter samtalet med Henrik och steget till att börja baka en kladdkaka, så hände det något. Jag blev så enormt bitter, så bitter att jag började spruta lilleskutt-tårar över hela golvet. Inte bra alls, eftersom jag har parkett och en vattenskada blir dyr för en stackars student.

Men nu är det bra igen. Jag bakar en kladdkaka åt mig själv som jag ska äta med händerna. Så det så.

Call it wat you want

Nu sitter jag och äter potatisgratäng, kött och saffranssås från jobbet i lördags. Gott kanske man kan tycka. Men där tar ni fel. Michael Scofield-kopian i köket måste ha stirrat sig blind på min snygga stjärt när han tillagade potatisgratängen, för tillagad är den då inte. Skärpning Scofield, skärpning.


Annars då? Bilen går bra eller? Jodå, det rullar på. Trist bara att himlen är grå och att alla snygga killar är upptagna och att jag måste läsa igenom ett nationellt prov i engelska B till på onsdag...

Yes its hard to live, its hard to live in the city

Bring me the fucking riot...Man!

Oj, nu var det över! Päronen har åkt hem och jag är lämnad i min ensamhet igen, men det känns bra. Ärligt. Jag har blivit proppad med mat och nödvändiga lägenhetsprylar som jag inte visste att jag behövde. Och för att inte nämna, Käääääärlek! Det har varit så enormt skönt att bli ompysslad en helg. Slippa brottas med diskberget för en gångs skull. Den har en tendens att vinna varenda rond.

Just nu sitter jag och smuttar på vinglas nr 2 för helgen. Vuxenpoängen bara trillar ner i lådan. Jag lyssnar även på Ulf Lundell, vilket kan göra att alkisstatusen ökar något så enormt. Ingen fara!

Hmm, jag hade så mycket bloggkli i fingrarna att det var outhärderligt förut, men nu när jag sitter här händer inget. Jag har ingen inspiration alls, trots all stämmningsuppbyggnad så som tända ljus, ett glas rött och Uffe. Det kanske blir bättre om jag släcker ner datorn och tar till gamla hederliga metoder som papper och penna. En dikt i ett fint litet block kanske. Eller ett tal, "för att ta del av en förlorad värld".

Lärare, säg finns det något kärare?

Åh, så nu var det över. Eller för min del i alla fall. Jag har precis deltagit i årets upplaga av Fouls majfest, som ironiskt nog äger rum i mitten av april. Jag älskar lärarprogrammet.

Det startade med lekar och fulvin bakom C-huset och bar sedan av till guasqen. "Åh, en hamburgetallrik" var allt jag hann tänka innan matkriget var igång. Det som jag hade trott skulle vara en "vanlig" lärar-fest hade förvandlats till en fulsittning. Pommesfritten flög, dressing smetades på halsar och hamburgebröd stoppades innanför tröjorna. . Jag älskar lärarprogrammet. (Det är vi som ska ta hand om era barn!)

De mest uppmärksammade utklädnanderna var först Läx som körde ett eget race: animalplanet och alla var olika djur. Diggade Carros sköldpaddedräkt stenhårt! Sedan ramlade greken och fredrik in utklädda till, tjaa.. Farbror Frej skulle man kunna säga, på ett lite snuskigare vis. Jag älskar lärarprogrammet.
Därefter blev det gyckeltime. Först ut var en enorm överraskande presentation av årets ÖF (Överfaddrarna). I flera veckors tid har jag blivit så enormt lurad, då det visade sig att Henke visst var uttagen och att det var bara jag som inte fått veta. Tack alla mina "vänner"! Näe, men skämt å sido, Jag älskar lärarprogrammet.

FOUL kom efter. Har inga ord att skriva ner för hur bra det var. Provar att lägga upp ett filmklipp istället. Ett filmklipp med taskig bild och ett taskigt ljud. Men vad gör det, när FOUL var så fantastiska! Jag älskar lärarprogrammet.



Jag har skakat rumpa till både Ronny & Ragge och Black Jack. Jag har moonwalkat med mina ballerinaskor över ketchupsmetade golv med utspilld öl. Jag har sett en utklädd Linda Rosingkopia med snopp bli upphånglad av en kille med grön poncho. Jag har sett så mycket obeskrivligt roligt ikväll.

Jag älskar lärarprogrammet!

!

Ikväll är det Majfest. Det innebär (förhoppningsvis) god mat och dryck samt ett förträffligt trevligt sällskap, Hej lärare! Temat är TV så jag, Kajsa, Linda och Rasmus kommer köra en liten Nicke & Nilla repris. Återkommer absolut när vi har bytt om...

Solen har hittat tillbaka till Linköping igen och med solen så har även borstar-maskinerna krypit ut ur sina garage. Gruset är kapisch och dammet ett minne blott. Jag älskar Linköping!

The grill-masters!