Step back and watch the sweet thing

Jisses vilken dag alltså.
Jag har precis kommit hem och det sjuka är att jag lämnade min skokartong för precis 12 timmar sedan. Jobbade som sagt frukost idag och det var ungefär lika roligt som att knyta skosnörena med boxarhandskar. Ganska beiget med andra ord.

Trots att själva jobbandet var råtrist var det ändå kul att hänga i köket idag. Ena kocken spelade skivor som aldrig förr. Det var Slipnot och InFlames. Till slut kom Foo Fighters och jag kunde äntligen andas ut efter ungefär 1 timme av växande panikkänsla.

Efter jobbet drog jag till tilda och fortsatte att arbeta stenhårt på min bränna.
Det går sådär om jag ska vara ärlig. Känns som jag har stått och stampat på samma ställe nu i säkerligen 2 dagar. Trots att grilloljan åkte på tidigt. Ack så trist!

(Micke, detta innebär att du kan lämna tillbaka sollampan nu. Att sitta på eniro gör ändå att du vinner tävlingen. Inget slår en kroatienbränna. Inget)

Nu vill jag inte skriva mer. Kan avsluta med att jag blivit kär. I en låt.
Happy when it rains - Jesus and Mary Chain (Ja men visst, det går att klicka)

Will you talk (If I listen)

Bara för att jag har köpt mig en sån fin skiva.

Let the beat control you

Åh! Nu har mina andra beställningar kommit. Har däremot inte riktigt tid att sätta mig ner och lyssna/kika på dom nu. Men det gör jag imorgon bitti, alldeles för mig själv. Kommer bli fantastiskt mysigt.

Dagen känns lite bättre än igår. Men bara lite.
Kan kanske bero på att den snygga vaktmästaren jobbade idag igen och att vi faktiskt pratade med varandra. "Har du kanske corren där någonstans i högen". Så löd i alla fall icebreakern.
Nice!
Däremot vet jag inte vad han heter, vi presenterade oss aldrig. Man glömmer liksom bort det när man går omkring med en namnskylt på bröstet. Men jag tror han hette David. Får stirra på hans namnskylt imorgon.

Nej, nog om detta. Nu ska jag bege mig ner till stan för att uträtta några ärenden.
Ikväll kanske det blir utebio i trädgårdsföreningen. Gratis är gott.

Lipsill i ny betydelse.

Konstigt nog gör den här låten mig så himla glad. Glad efter en riktigt skit-pissig dag. Jag borde ha förstått att den 30:e juni skulle bli en ny version av D-dagen när en liten äcklig 4-åring lipade till mig på bussen. Hans lilla tunga lämnade inte munnen bara en gång, utan två. Två gånger. Första gången skrattade jag. Andra gången funderade jag på hämnd. Men mamman hann tillbaka och det var inte riktigt på sin plats att slänga ut den muskeln i det fria. Men om jag träffar på samma äckliga unge en gång till, ja då är det jag som lipar först.

Jag har redan hittat mig en favorit på skivan. Låten som går på repeat på min dator heter Din alkoholism är ingen alkoholism (klicka får du höra) och där överträffar Johan sig själv. Med spröda toner sjunger han fram den mest fantastiska texten jag har hört på länge.

Kväll igen och samma val,
och frågar jag vet jag ditt svar.
Din rastlöshet kräver mer än jag klarar av,
men dricker du så dricker jag.
Min puls känns svag, precis som din,
ditt hjärtas sorg är också min.
Men ikväll tror jag att vi ser allt klart
och jag slappnar av,
Orkar du så orkar jag.

Lycka är...

... att få en skiva på posten och inse att det är väldigt vacker och speciell skiva.

What´s in my head now needn´t be said.

Imorse lyssnade jag till Asha Ali´s vackra stämma på spotify. Jag hade glömt hur vackert hon sjunger. Nu har hon släppt ett nytt album, tyvär ligger det inte uppe på spotify än.

Tills dess rekommenderar jag hennes debutalbum, Asha Ali.