Foggy days where fine days

Idag var jag barnvakt åt Niklas. Vi Spelade poker på vårt egna vis


"Hjärterdam vänder blad för en ny eskapad, hon har börjat på en ny roman"


Sedan tittade solen fram och vi gick till lekparken.


Jag var lite tyngre är Niklas och fick sand i skorna.


Håkan var som alltid med.



Jag hade mina solglasögon på mig.



Niklas åkte slänggunga. Imorgon ska vi bada oavsett väderförhållanden

Sent för oss

"Du vill ut och dansa
jag vill sjunga fram en väg
som går igenom molnen
och rakt igenom dig
och under discokulan
orkar vi att skratta igen
och vi river hål
i tiden, framtiden"

Jonathan Johansson är det ultimata att lyssna till en lördagnatt klockan kvart över tre när bussen går hemåt. Han sjunger så vackert. När jag gick från bussen och hem till mammas radhus så regnade det, väldigt vackert. Jag blev blöt i håret, på klänningen, mellan ögonfransarna och bäst av allt, jag fick regnfräknar på kinderna. Små regndroppar som klistrar sig fast på huden. Det glittrar så fint av sådana regnfräknar att man blir alldeles varm i kroppen. Det spelar ingen roll om man promenerar hemåt i ett regnkallt norrlad, regnfräknarna är ändå det vackraste som finns.

Bara måste..

Den vackraste videon.



Den fina låten.



Den fantastiska covern (Kom igen Lena!)

Last nite

Sicken galen natt det blev.
Borde börja från början så jag skriver en liten snabb recension om Kristian Anttila. Säger bara: Svett, dans, foto, mer svett och ännu mer dans. Fantastiskt!

Natten blev lång, den slutade liksom aldrig. För efter att stads slagit igen sina portar och Kalle raggat på Kristian en längre tid för att få med honom på efterfesten, så begav vi oss upp mot Sallyhill. Utan Anttila. Han ville hellre plaska runt i en pool (Notera att det var hans egen formulering).

Efterfesten blev inte riktigt som tänkt men ändock väldigt trevlig med vin, bra musik, fina filmer om delfiner och mysiga musikvideosar. Däremot blev det total sömnbrist för min del. Slocknade 1 timme med grabbarna på soffan. That´s it. Sedan var det bara att snöra på sig skorna och traska hemåt i ett folktomt Sundsvall, sånär på de som var ute och rastade hunden eller hämtade tidningen. Galet vad konstigt de kollade på mig, förstår absolut inte varför. Jag missade i alla fall bussen och fick gå hela vägen från Sallyhill till G-hooden. Dagens insats.

Nu laddar jag för en vända på SCA:s utedag med gratismat, ponnysar och tipsslinga. Ikväll blir det klassfest.

Bo-bi-doo

Insåg precis att min text är väldigt smal i bloggen. Skulle det finnas en ogilla-knapp på Facebook skulle jag klick på den tiotusen gånger om. Så det så.

Jag ska för övrigt se Kristian Anttila ikväll. Jag har sett honom en gång tidigare hemma i linkan inne på en svettig ungdomsgård med 12-åringar, berusade på Icas enorma utbud av cider och folköl.

Ikväll är det stads. Det kommer bli grymt bra, jag bara vet det. Kan bero på att jag sett Kristian förut och vet vad han går för inne på en mörk ungdomsgård. Jag menar, en spelning på stads är ju bara som upplagd för totalt röj i ungefär 1 timme. Jag kommer antagligen svettas mer än någonsin. Men jag gillar det.

"Kom ge mig kärlek eller kniv eller annan form av frid
Kom ge mig kyss kom ge mig krig bara nåt så nerven vrids
Men ge mig åtminstone musik"

Impossible

Jag vet egentligen inte var jag ska börja.
Den dryga 80 mil långa resan hem ifrån Oskarshamn idag var ytterst händelserik. Speciellt när vi passerade den norrländska gränsen som ligger kring Gävle. En mesig mansröst avbröt mig i mina viktiga funderingar på livet och sade följande:

"Jag har tre trafikmeddelanden att förmedla. För det första: på väg nr 76 mellan Gävle och någon annan destination (Det där sa han inte, men jag minns inte orten) gäller det att köra försiktigt för det går en lös ko på vägen".
Lös ko? Vet inte riktigt om man säger så faktiskt, det låter som en lösko, en ko i gummi eller något. Men att säga: Det är en ko som går lös på vägen skulle också kunna förknippas med att den våldar med spenorna på mittlinjen eller nått. Vad vet jag?

Mannen med den mesiga rösten fortsätter sedan i alla fall med: " På väg 64 däremot får bilisterna se upp för en lastbil har tappat ut en transport med fisk. Vägen är nu fylld med skrikiga fikmåsar som inte vill flyrra sig ur vägen".

Några mil längre upp i de norrländska skogarna får jag sedan skåda en barnstjärt mitt bland träden som, vid mitt snabba ögonkast, möjligtvis hade kunnat göra nummer 2. Kort efter det dyker det upp en fin liten vägskylt som visar att här till vänster kan man åka till Bobackarna. Jag läser fel och tänker: "Va fan, Barack Obama?".

Så hur vet man egentligen att man är i Norrland. Jo för utöver kor på vägen, fiskmåsar som käkar gratismat på asfalten och bajsande ungar i skogen så går det även att se hästar som använder sin svans till att klia sig på sina mer privata delar. Eller snarare piskar sig själv. Jag vet inte ens om jag vill hoppas på att det fanns flugor på stället som hingsten använder som sitt lovegun så att säga.
Vill inte hoppas.

Oj, kan för övrigt lägga till: Hej korsbandsoperation och Hej ett sommarvarmt Sundsvall där jag kommer att tillbringa sommaren igen.
Hej hej sommar!

I'm tired in the mornings, tired in the evenings.