SMALL TOWN BLUES

När Joel kom hem i fredags så var det inte enbart kärlek som trillade in genom dörren. Vi har nämligen fått ett tillskott i LP-familjen. John Chasing Pirates är Musikaffärs-Niklas i Värnamos projekt och det låter lite som Rolling Stones föds igen. Det coolaste är nog att skivan är röd faktiskt...

För att lyssna på albumet: PROJEKT ONE

I NEED A PENCIL, PICE OF PAPER, A LOCK AND A CAGE

Shit. Jag sitter och klurar lite så där i sista stunden vad jag ska skriva om i min historie-uppsats. Det värsta är ju att det egentligen finns så fruktansvärt mycket att välja men man vill inte att det blir för stort heller.. åh, typiskt. Jag tror det lutar åt idrott - kvinnans roll i media. Kan vara lite intressant eftersom jag faktiskt har erfarenheter och det finns en stor fotbollsklubb här i Linköping.

Nåväl. Tråkigt inlägg om tråkiga tankar. Men hade jag inte bubblat om det här så hade det varit grammatiken. Mitt huvud sprängs snart av all information som trängs där inne.

Nu: Packa ihop och packa iväg på hg-jobb. Kommer nog bli en lugn kväll om jag förstod rätt!

Om 3 dagar kommer Joel hem, som jag kommer bli glad då!

SWEET NOTHING

Jag tänkte vi ska kika lite hur jag och Joel faktiskt bor nu. Vet att det är några som inte har sett hur det ser ut i vår lägenhet och för att stilla nyfikenheten har jag tagit lite bilder med mobilen. Här kommer dom:

Först när man öppnar dörren kommer man in i hallen. Därifrån kan man antingen gå rakt fram in i vardagsrummet, höger till gästrummet eller toaletten och vänster till köket. Vi går vänster.

Jag tog inga bilder på själva diskbänken för det var så mycket tråkiga saker på den. Men här är i alla fall själva matbordsavdelningen där vi käkar frukost och så. Radion som står på byrån är den som Joel har byggt om invändigt så man kan lyssna på musik på den.

Stringhyllan med alla gamla och fina saker. Här tar vi höger och går in i sovrummet.

Här sover vi. Lite lyxigt kan jag allt tycka att det är med en tv i sovrummet. Men har man två tv-apparater så har man. Tapeten är inte blommig utan det är skuggor från taklampan. Här tar vi höger igen...

... och kommer ut i vardagsrummet. Längst bort har vi soffan och fåtöljen. Även de för korta gardinerna fick vara med.

Om man vrider huvudet till vänster kan man se vårt matbord och byrån där LP-spelaren står. På bordet ligger alla LP-skivor från igår. Jag bjöd nämligen in till vinylfest och det blev verkligen superlyckat vill jag påstå!

Här är vår superbraiga tv-möbel som innehåller allt möjligt. Skåpet till vänster är ett vitrinskåp där tusentals glas finns. Väskan i högra hörnet är till för att försöka dölja kabelhärvan som finns där bakom.

Så här ser det ut om man sitter i soffan och kollar mot sovrummet. Hejdundrandes massa gitarrer på både vägg och golv. Vid pizzavalvet tar vi vänster och kommer ut i hallen igen. Där tar vi vänster igen.

... och kommer in i badrummet. Tvättmaskinen kan vara det bästa som finns i vår lägenhet, näst efter diskmaskinen.

När man går ut i hallen och tar vänster igen kommer man in i vårt gästrum. Där gömmer vi undan lite smått och gott som inte har fått någon stationär plats ännu.

PAY NO MIND, FÖR INGEN KAN VILJA HA DIG MER ÄN MIG

Ibland har jag lite svårt att bestämma om originalet eller covern är bäst. Som i det här fallet.

Samtidigt blir jag lite lycklig när jag inte kan bestämma mig vilken som är bäst. Det gör ju att jag faktiskt har två superbraiga låtar att lyssna på, som är lika fast olika..

Nu ska jag fortsätta städa för ikväll är det svärmorsbesök och då ska det vara skinande rent här hos oss på Rydsvägen 128 A!

TOO BORED TO DIE

Jag är uttråkad... som i verkligen u-t-t-r-å-k-a-d. Det är för övrigt ett ganska konstigt ord det där uttråkad. Ut-tråkad liksom. Hur kommer det sig att den sammansättningen uppstod. Jaja, whatever!

Jag tror min uttråkighet beror på att jag gör sånt som är förbaskat trist här hemma: Stryker tvätt. Inte har jag hittat någon bra film heller att underhålla mig själv med. En liten musiknerv kliar också då det är John Doe ikväll och jag ska stanna hemma. Är det sista dagen på praktiken imorgon så är det. Då bör man allt stanna hemma och känna sig uttråkad.

Hurra för det förresten.. sista dagen på praktiken. Det ska bli galet skönt att skriva lite uppsatser igen, hänga lite i ellen och värma lunchlådor i d-huset. Campus, jag har saknat dig!

Just det, jag ska återgåt till min uttråkadhet. Höll på att bli liiiite road där ett tag, farligt farligt.

Hittade för övrigt detta nu: uttråkad.se. Om man känner sig uttråkad är det bara att klicka sig in där och välja något. Personligen ska jag nog lära mig jonglera med träskor. På momangen!

I NATT ÄR JAG DIN

Det är banne mig äkta kärlek när ens pojkvän till och med påstår att man har snyggt tandkött! Nu ska jag smörja in mig med den godluktande bodybuttern (Jordgubbsdoft) jag fick av Joel idag och packa in mig under täcket. Imorgon: Muséebesök med tema "Kan svenskhet försvinna?". Ska bli mycket mycket intressant. Ärligt!

ps. Mandy, jag fällde en tår förut. Du är så FIN! ds.

WHEN YOU KISS ME ON THAT MIDNIGHTSTREET, SWEEP ME OF MY FEET

Jag och Joel har ett år med varandra idag. Hur fint är inte det med 365 dagar kärlek. Därför tänkte jag faktiskt tillägna detta inlägg till den man i mitt liv som får varje dag att kännas bättre än dagen innan.

Första gången jag spanade in Joel på riktigt var nog på en svensktenta lite över ett år tillbaka. Mitt bland frågor om biblioteksväsenden och boktryckarkonster så kunde jag inte riktigt slita tankarna från raden framför. Där satt han, i mjukisbyxor och fotbollsstrumpor, randig tröja och converse och bara stal mina tankar från tentan.

Nästa gång jag spanade in honom var på en efterfest. Med ena handen fasttejpad i en plastmugg och den andra handen lite smygvilandes på min stjärt valde vi musik ihop. På promenaden hem sent på natten snöade det och vi hade snöbollskrig.

Tredje gången jag spanade in honom var i slutet av januari förra året. Det var reunionfest för nolle-p. Jag var askungen, han var mannen klädd i svart. Jag bjöd på efterfest, han dök upp med gurka och tomat. Jag blev kär, han var snygg.

Sista gången jag behövde spana in honom var vid VSR förra året. Jag var sjuk och missade kravallen på torsdagen men Joel sov hos mig på natten. På fredagen bakade jag hemmagjord pizza ihop med mina killkompisar. Henke hade bjudit in Joel eftersom jag inte vågade. Vi gick ut på hg och när kvällen tog slut gick vi hem till Joels lägenhet för att sedan sova med varandra i princip varje natt 365 dagar framöver.

Året som har gått har varit det absolut vackraste i hela mitt liv och mycket som har förändrats. Det har gått så fort samtidigt som jag ställer mig frågan: bara ett år? Vi bor ihop i världens vackraste lägenhet, jag har världens finaste vänner runtomkring mig (Amanda, Kaisa, Emmy och Mita, ta åt er!) och som jag skrev från början. Varje ny dag med Joel är bättre än dagen innan.

Tack för att du finns älskling!