Hmm.

Jag och Malin hittade en plånbok alldeles nyss, mitt på backen, mitt på det enorma universitetet, mitt bland sjukt många människor.
Snälla som vi var plockade vi upp den och gick till närmsta dator för att ringa upp stackaren, men vad händer då?
JO, hon är totalt anonym, inget telefonnummer eller något alls..
Fick till slut tag i hennes hemadress, så det blir till att cykla dit med rackaren sedan, men hon har säkert hunnit att spärra alla sina kort fram tills dess.

Lite obehagligt är det allt. För nu ligger hennes plånbok på mitt skrivbord och stirrar på mig, väldigt mycket stirr. Ungefär som att jag vore en tjuv som har tagit hennes plånbok och inte tänker lämna tillbaka den, usch...
Usch!