Minnen av aprilhimlen

Nu är det april. När solen lyser som den gör idag kan jag inte låta bli att bli nostalgisk. Sluta ögonen och drömma mig tillbaka till de mer bekymmersfria tiderna. Tiderna då man inte behövde bry sig om hyror som ska betalas, disk som ska diskas, eller tvättider som ska bokas. Jag saknar de gamla tiderna. Tiderna på Jakobs bakgård, Klaras studsmatta och Saras uteplats. Tiderna när all energi gick åt till att gå omkring med huvudet i det blå och mynta uttryck som fucking peabrain.

Är det här ett tecken på att jag har blivit vuxen? När jag här sitter och spelar håkan samtidigt som jag tänker nostalgiska tankar. Är det såhär det kommer vara resten av livet?

Nu låter jag kanske lite bitter, men det är jag inte. Jag brukar inte alltid tänka att livet var bättre förr, men april drar fram den lilla nostalgiska ådran i mig. På något sätt gillar jag det också...

Jag var ingen
Du var aprilhimlen