Så. Nu har jag äntligen kikat på filmen Broder Daniel Forever. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den filmen faktiskt. Den är absolut inte att rekomendera till människor som inte är speciellt insatta i vad Broder Daniel är och vad de står för.
Jag låg på gränsen. Ibland förstod jag inte alls vad filmen ville få fram under de 70 minuterna som den spelades. Men sedan talade Henrik. Med sin vackra göteborgsdialekt sa han så många vackra saker och förklarade så många oförklarliga saker. Han är en fin man, en fin poet.
För övrigt så längtar jag hem nu, hemhem alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar