måndag 6 september 2010

POLITIK?

Nu för tiden brukar jag för det mesta känna mig riktigt vuxen i de flesta sammanhang. Jag liksom vet hur man gör en stuvning till makaronerna, jag brukar bjuda hem folk på fika (även med kaffe nu för tiden), går på parmiddagar med sköna människor, ringer viktiga människor om viktiga saker (typ försäkringskassan och sånt). Toppen av allt är nog att jag ska flytta ihop med min pojkvän, liksom bli sambo. Wow! Smaka på det ordet... sambo. Pojkvän och flickvän som ska bo ihop. Wow!

Men! Det finns vissa saker som får mig att känna mig pytteliten igen och det stavas P-O-L-I-T-I-K. Jag har så fruktansvärt svårt att få in politik i skallen. Vad de olika partierna står för, vilka man ska rösta på, hur länder har påverkats historiskt ur en politisk synvinkel(dagens historielektion) eller hur våra vanliga kvällstidningar är politiskt lagda.. Åh!

Det är alltså i politik-tänkande sammanhang som jag inser att jag aldrig kommer växa upp. Jag kommer alltså förbli en 10-åring i en 55-årig människas kropp..

2 kommentarer:

  1. Jag har ju inte kommit fram till 55 än... men känner på samma sätt som dig. Kan för lite, inget intresse (förutom ibland när det gäller vissa saker) och framförallt vill inte. Så få ihop den här matematiken du...du har en 10-årig mamma;)
    /Mammsen

    SvaraRadera
  2. Även om man inte kan, eller känner sig insatt har man ofta en känsla kring hur man tycker att saker och ting ska fungera. Gå på den känslan och strunta i all reklam och kampanj, eller bjud över mig och Lars på en politisk fikakväll :P

    Kaisa

    SvaraRadera