Oslo

The eagle has landed.
Nu befinner jag mig sittands i Elins gråa och underbart snygga soffa som jag har krönt till helgens sängplats. Känner att dagen är värd en skön resumé.

I SLOTTET
08.00 Jag vaknar faktiskt en kvart tidigare lite smått stressad över att jag faktiskt inte ska hinna med att packa ner det sista. Men, kvart över 8 står jag med armarna i sidorna och morgonfrillan på plats. Väskorna är packade. Vad gör jag nu? 4 timmar kvar tills tåget går.

08.30 Våldtäktsduschar och klär på mig kläderna som jag lagt fram dagen innan så att jag inte skulle bli försenad. Försenad? 3,5 timmar kvar innan tåget går, omöjligt att bli försenad.

09.00 2 dl mjölk + salt. Värm på högsta effekt i 2 minuter. Rör om och tillsätt 2 msk mannagryn. Värm på full effekt i 1 minut. Rör om. Värm på medeleffekt i 2 minuter. Servera.
Jag åt mannagrynsgröt.

09.15 Slår på itunes, spelar Dylan, fönar håret, sminkar mig, spelar Razorlight.

09.55 Glider fram bakom mina röda solglasögon på universitetsgatan och äger världen totalt. Köper mitt busskort, springer in i Key en sväng, Pop-killen var inte där, och glider tillbaka hemåt igen.

10.30 Slänger sopor

11.15 Tar bussen in till stan, tåget går klockan 12.

PÅ TÅGET
12.10 Skaffar mig en reskamrat, tack Anna Carin för ditt stöd i min färd mot Norges oupptäckta städer.

12.35 Buss mot katrineholm

13.38 Tåg mot karlstad

15.34 Tåget mot Oslo. Det är här allt händer.
Jag kliver in i tåget tillsammans med Anna Carin, men vi hamnar på olika platser. Fine tänker jag och proppar i ipoden. Sätter mig ner bredvid killen med krulligt hår och drömmer mig bort. McSteamy kliver in i kupén och sätter sig inom synhåll. Cheap monday, converse, svart väska, grå kofta och vit tischa. Resan var räddad fram till att han klev av någonstans i Svea rikets gröna skogar.

17.00 Krullot börjar snacka. Filmat Torkel Petterson, Bor på hornstul med flickvännenl i sthlm, har åkt samma pendel med Björn Gustavsson flera gånger. Kommer från Lund, tycker att Burger King är galet dyrt i Norge. Fantastiskt hur mycket man kan få veta under en tågresas sista timmar.

19.00 Ger Elin en fläskfilé som inflyttningspresent

20.00 Käkar fyllda paprikor och nachos dränkta i ost och salsa. Delicious!!

Jaha?

Detta får bli fjortisinlägg nummer 2 vilket betyder att jag har fyllt kvoten för i år. Saken är den att jag precis fick en länk utav min ena syster som visar på hur ful dialekt människorna i linkan egentligen har. Lyssna och eeeeeh.... Njut?

Inbetween days

Detta inlägg är egentligen helt meningslöst, men jag skriver utav en anledning.
Mitt nagellack måste torka innan jag går och lägger mig. Det är faktiskt enda anledningen. Jag sitter inte ens inne på facebook nu utan lyssnar musik och kollar på när nagellacket torkar.
Det är faktiskt väldigt intressant. Eller vad är definitionen av intressant nu igen?

Nu ska jag byta skiva, The Cure it is!

Säg vad ni vill

Nu vet jag varför jag hänger på Facebook så ofta som jag gör. För Facebook kan allt. Facebook levererar varenda gång. Facebook sviker en aldrig.

Den så kallade pop-killen har nu fått ett namn.
Be-bop-a-lula!


Som söndagsunderhållning bjuder jag nu på en bild från min privata samling.

...

Jag glömde ju!

Nått för dom som väntar - Jocke Berg. Där har ni en fantastisk cover på Olle Ljungströms låt. Totally worth fighting for! =) Eftersom jag är en otroligt snäll människa så lägger jag upp den här också.




Sedan har jag precis fått ett oerhört chockerade besked. Det började i och för sig tidigare i morse när mamma berätta om någon kvinna i viskan som fått barn, sådär plötsligt.
Ida ringde, det är en av mina gamla vikarier som inte kunde prata engelska och var sämst i världen på att tillaga pulvermos. Usch!!

Nått för dom som väntar.

Hade jag varit en man hade jag hetat Johan Glans. I alla fall enligt facebook.
Och jag tror på facebook. Jag avgudar facebook. Jag är besatt av facebook. Jag hänger seriöst inne på facebook minst 2 timmar per dag, i snitt.

Det är inte ett skämt. Jag menar, det är ju på facebook det händer.
"Olga har uppdaterat sin status från i ett förhållande till det är komplicerat", "Petrus har klämt för många kexcoklad doppade i cola" och crème de la crème: "Svetlana är nu vän med Orup".
Mohaha, jag kan sitta i timmar och bara frossa i statusuppdateringar, spana in de senast upplagda bilderna och skriva coola gästboksinlägg till mina vänner. Frågan kvarstår dock: Är jag galen? Har jag blivit besatt, skulle jag behöva någons sorts religös behandling som man får i exorcisten? Typ att någon äcklig präst lägger sina helande händer på mitt huvud och skriker "Må facebooks andar lämna denna kropp" och liksom skakar mitt huvud fram och tillbaka, fruktansvärt hårt och skoningslöst så att jag nästan får whiplash? Är det så det ska gå till kanske?

Eller så söker jag hjälp på andra håll. Kanske ett trevligt spa ute i östergötlands (läs öschötas) skogar kan hjälpa mig med mitt beroende. Jag menar, åka ut på en hästkärra till en plats fullkomligt befriad från elektricitet och vad statsuppdateringar heter. Där skulle jag kunna ligga på en sagolikt grön gräsmatta medan någon smetar in möggelgrön lera i min ansikte eftersom mögglig västgöta ost blandad med kobajs och bottenslam från stångån är det bästa som finns mot facebooknojor. Sedan skulle någon förpacka mina händer i vantar gjorda på vildsvinshud fyllda med frätande skridskosvett från klubben (LHC), eftersom de anses ha en helande effekt på facebookberoende fingrar.

Eller så.... Nä! Det finns inget botemedel. Jag skulle kunna slå vad med mig sjäv och bryta det inom samma minut, för jag gillar att hänga på fejjan. Så är det bara!

Uppsnärjd i det blå

Detta kommer bli ett inlägg som skrivs rekordsnabbt.
Idag var jag på stan, inhandlade klänning och skor inför bröllopet i maj. Ni får ursäkta kvalitén på bilderna, har ingen systemkamera nämligen.

För den som inte ser så är klänningen blå. En bättre bild kommer när en sådan finns.
Det blev även ett par skor.

Så, fjortisinlägget är färdigt! Nu är det tortellini, trevligt sällskap och bra musik som gäller.