LASSE-FEBER

YOU KNOW I STILL PRETEND

Så var det över. En heldag på liseberg med parkbänksutprovning som enda målet i sikte och kryckorna stadigt placerade vid kroppen. Låter kanske som en fantastiskt tråkig och trist dag, men det var det inte. Den blandade och gav om man säger så.

Toppen av allt var nog när dagen närmade sig sitt slut och musiken satte igång på Polketten, en söt liten dansbana i utkanten av all popcorn-os. Där parkerade jag min söta lilla rumpa för att kika på när Nathalie stuffade runt bland alla medelålders människor som lärde sig bugga. 20 minuter senare kliar det obehagligt i mina öron av all dansbandsmusik som frätande strålar ut från högtalarna i takt till danslärarens nasala stämma: framsteg, baksteg, framsteg, baksteg...

Men. Jag sitter kvar. Något obegripligt märkligt och läskigt har hänt med min kropp. I 2 ½ timme sitter jag kvar. Ur högtalara fullkomligt vrålar någon Carina, du är den vackraste kvinnan jag någonsin mött. När jag har dig vid min sida går mina tankar aldrig i rött, eller något liknande som Flamingokvintetten eller Lasse Stefanz, observera z:a tecknet(!), hade kunnat klämma ur sig.

Det är för övrigt ganska fascinerande det där med dansbandsmusik. Hur tänker de egentligen när de väljer sina namn? Ta Lasse Stefanz som exempel igen. Tror de att genom att placera ett z:a på slutet så breddas deras publik så enormt att alla från 13-75 jordsnurrar diggar dom stenhårt. Och hur kommer det sig egentligen att de har placerat ett z:a just i slutet bara. Det är ju ganska uppenbart att det ersätter s:et. Men borde det då inte ersätta alla s:en.
Lazze Ztefanz, lite mer käckt tycker jag. Lite mer grekiskt på något vis.

HIT THE MUSIC PLAY ON

Två fantastiskt härliga låtar är vad jag bjuder på ikväll..
Nu ska jag däremot kika på Sommaren med Lykke som ligger på PSL, mysigt värre.

THERE IS NO TIME FOR US

Så. Nu har jag äntligen kikat på filmen Broder Daniel Forever. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den filmen faktiskt. Den är absolut inte att rekomendera till människor som inte är speciellt insatta i vad Broder Daniel är och vad de står för.

Jag låg på gränsen. Ibland förstod jag inte alls vad filmen ville få fram under de 70 minuterna som den spelades. Men sedan talade Henrik. Med sin vackra göteborgsdialekt sa han så många vackra saker och förklarade så många oförklarliga saker. Han är en fin man, en fin poet.

För övrigt så längtar jag hem nu, hemhem alltså.

But your lips spoke gold and honey, that´s why I´m happy when it rains

Det regnar. Stora tunga droppar faller ner från den annars så blåa himlen här i Stenungsund. Idag får det bli mer shopping, däremot nere på Stenungstorg. Tror att det ska finnas en liten secondhand-butik där. Spännande, spännade.

I need someone to remind me, I need someon to forget

Idag har jag lyxat till det för mig själv. Lyx i form av vackra pastellfärgade underkläder. Som vanligt är bilden taskigt tagen och det är förträffligt synd eftersom jag vanligtvis inte visar mig i bara underkläderna. Med andra ord kommer det nog bli svårt för er att se hur dom egentligen ser ut. Fast vem vet, någon lyckligt lottad kanske det finns.

Nåja, nog om detta. Hur har dagen sett ut?
Besökte Götets utbud av affärer idag. Hann beta av Beyond Retro, Solo, Monki och alla de andra vanliga affärerna (Sedan strejkade benet och började svälla som hos Greta 97+). Pinsamt nog inte Weekday, vilket fräter stora hål i min redan så sargade själ. Får ta igen det tusen gånger om till hösten.

Jag vet att jag skrivit detta förut men det tål att skrivas igen. Deportees senaste album är fantastisk, underbar, vacker, lycklig, ljusgrön, varm.. Det finns så många adjektiv att ösa över detta album att jag får lite problem. Sedan denna låt, Tell it to me like you told it to them, den ställer till det ännu mer för mig.



Så lyssna på låten nu. Det är i alla fall vad jag ska göra för 5 natten i rad innan jag somnar..