HIT THE MUSIC PLAY ON

Två fantastiskt härliga låtar är vad jag bjuder på ikväll..
Nu ska jag däremot kika på Sommaren med Lykke som ligger på PSL, mysigt värre.

THERE IS NO TIME FOR US

Så. Nu har jag äntligen kikat på filmen Broder Daniel Forever. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den filmen faktiskt. Den är absolut inte att rekomendera till människor som inte är speciellt insatta i vad Broder Daniel är och vad de står för.

Jag låg på gränsen. Ibland förstod jag inte alls vad filmen ville få fram under de 70 minuterna som den spelades. Men sedan talade Henrik. Med sin vackra göteborgsdialekt sa han så många vackra saker och förklarade så många oförklarliga saker. Han är en fin man, en fin poet.

För övrigt så längtar jag hem nu, hemhem alltså.

But your lips spoke gold and honey, that´s why I´m happy when it rains

Det regnar. Stora tunga droppar faller ner från den annars så blåa himlen här i Stenungsund. Idag får det bli mer shopping, däremot nere på Stenungstorg. Tror att det ska finnas en liten secondhand-butik där. Spännande, spännade.

I need someone to remind me, I need someon to forget

Idag har jag lyxat till det för mig själv. Lyx i form av vackra pastellfärgade underkläder. Som vanligt är bilden taskigt tagen och det är förträffligt synd eftersom jag vanligtvis inte visar mig i bara underkläderna. Med andra ord kommer det nog bli svårt för er att se hur dom egentligen ser ut. Fast vem vet, någon lyckligt lottad kanske det finns.

Nåja, nog om detta. Hur har dagen sett ut?
Besökte Götets utbud av affärer idag. Hann beta av Beyond Retro, Solo, Monki och alla de andra vanliga affärerna (Sedan strejkade benet och började svälla som hos Greta 97+). Pinsamt nog inte Weekday, vilket fräter stora hål i min redan så sargade själ. Får ta igen det tusen gånger om till hösten.

Jag vet att jag skrivit detta förut men det tål att skrivas igen. Deportees senaste album är fantastisk, underbar, vacker, lycklig, ljusgrön, varm.. Det finns så många adjektiv att ösa över detta album att jag får lite problem. Sedan denna låt, Tell it to me like you told it to them, den ställer till det ännu mer för mig.



Så lyssna på låten nu. Det är i alla fall vad jag ska göra för 5 natten i rad innan jag somnar..

Catching up

Det är alltid lika roligt att hitta härliga musikfynd. Nu är det They live By Night som går på repeat hos mig. Denna video är fantastisk på alla olika sätt.

Glömde skriva en sak igår.
Efter operationen är jag tvungen att ta en spruta i magen, en gång om dagen, i 10 dagar.
Tyck synd om mig nu, för sprutor är verkligen det värsta jag vet. Min stora skräck, min akilleshäl. Jag skulle aldrig klara av att bli diabetiker.

Nu när jag redan är igång och klagar så skulle jag vilja säga att jag har ont i min rygg med. Sov ganska illa inatt faktiskt. Jag tror att jag kommer bli en fantastiskt bra pensionär märker jag nu. Jag menar, jag är kapabel till att klaga över kroppsliga smärtor redan vid 20-års ålder, jag sover stundtals middag och gillar ibland att käka findus barnmat (iof efterrätterna).

Nej. Nu ska jag ta tag i dagen och göra något. Som det ser ut nu blir det inhandling av mat.

Göteborg!

Tanken var att jag skulle skriva äntligen hemma här. Ätnligen min egna säng. Äntligen krama guldfiskarna genom glasskålen. Äntligen, äntligen, äntligen...

Istället sitter jag nu hemma i min Mammas kusins lägenhet en bit utanför Göteborg med ett knä lika stor som en badboll, big size. Nu kanske det låter som att jag tycker hela livet är piss i pottan. Men så är det inte. Det är gött att vara här nere på västkusten. En pizza gosar varmt i min mage medan jag spelar fin musik. Däremot bultar knät lite irriterande.

Planerna för veckan är alltså följande: Broder Daniel - Forever.
Den filmen ska jag se. Sista visningsdagen är torsdag så har jag inte bloggat om den innan kommer en grym recension på torsdagskvällen.

Annars då? Operationen gick prima. Mitt annars så mosade korsband är nu utbytt mot en liten sena från knät, lika stor som en pommesfrittes ungefär. Så sa i alla fall min doktor Lars.
Jag snodde en affisch i Oskarshamn. Det var Jonathan Johansson som poserade stolt på det pappersarket. Jag tror faktiskt att mamma skämdes lite över mig när jag skulle ta det. För hon skulle bestämt stanna på rummet under tiden. Äsch, ska det va så ska det va.
Nu orkar jag inte skriva mer. Ska ta en av mina roliga piller och träna benet lite.. Yeah!
Bjussar på en skön liten bild så länge.

Landstingets underkläder, underbart luftiga!