Looks like we´re in for stormy weather.

Det blev regn igår. Men det är okej, jag gillar regn. Däremot botade jag min bitterhet som uppstått av andra saker med en utav det mysigaste filmerna jag någonsin sett. Somers Town. En 68 minuter lång svartvit glädjeinjektion rakt i hjärtat. Rekommenderar den starkt!

Den andra filmen vi såg hade potential. Cambridge Spies levererade i alla fall coola killar i heta outfits. Tänk er 30-talets england i de högre samhälsklasserna, inte illa. Klockan tickade dock iväg och det blev dags att hämta upp nathalie och kajsa på tågstationen. Som tur var slapp jag sitta där på alkisbänken helt själv. Henke följde med.

Can you dig it?

Solen skiner inte lika fantastiskt idag. Det gör inte jag heller.. Det är något trist som ligger och darrar i luften, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Regn, åska eller snö? Förhoppningsvis inte det sistnämnda i alla fall.

Ikväll kommer syster hit tillsammans med en vän. Det ska bli väldigt trevligt, påskmiddag och grillning som står på schemat för helgen.
Men innan dess blir det ett traditionellt musikquiz. Idag med lite fjong. Vi kör hos Rasmus istället. Än så länge är det bara vi två som ska köra. Det kommer bli en intressant kväll.

Nu ska jag gå och socialisera mig med razamanaz.

Solen i ögonen

klockan är 17.08, solen skiner för fullt och det är 15 grader varmt ute. Behöver jag säga något mer.. Don´t think so.
Jag älskar livet och livet älskar mig!

en citron i munnen gör ingen sur!

Minnen av aprilhimlen

Nu är det april. När solen lyser som den gör idag kan jag inte låta bli att bli nostalgisk. Sluta ögonen och drömma mig tillbaka till de mer bekymmersfria tiderna. Tiderna då man inte behövde bry sig om hyror som ska betalas, disk som ska diskas, eller tvättider som ska bokas. Jag saknar de gamla tiderna. Tiderna på Jakobs bakgård, Klaras studsmatta och Saras uteplats. Tiderna när all energi gick åt till att gå omkring med huvudet i det blå och mynta uttryck som fucking peabrain.

Är det här ett tecken på att jag har blivit vuxen? När jag här sitter och spelar håkan samtidigt som jag tänker nostalgiska tankar. Är det såhär det kommer vara resten av livet?

Nu låter jag kanske lite bitter, men det är jag inte. Jag brukar inte alltid tänka att livet var bättre förr, men april drar fram den lilla nostalgiska ådran i mig. På något sätt gillar jag det också...

Jag var ingen
Du var aprilhimlen

Lazy eye

Jag älskar när man hör låtar man känner igen. Jag hatar däremot när man inte kommer på vem det är som sjunger. Det kan verkligen förstöra en hel natt för mig. Knepet för att slippa dessa nattliga besvär är att memorera en textrad ur låten och sedan googla. Google är bra. Google hittar allt och då menar jag verkligen allt.

Idag på gymmet var ett sånt exempel, som tur var höll google vad de lovar. Youtube skötte sitt och jag njuter av bra musik...

...

Vad ska man säga, Grattis kanske?

Today I´m in love with the whole world!

"Jag har varit tyst i tio dagar eller mer
jag tror jag slipar mina vapen, när ingen ser."

Det var ett tag sedan jag skrev nu faktiskt. Så länge sedan att tio dagar känns väldigt passande. Precis som lasseW så fint sjunger så funderade jag på att slipa mina vapen igår. Kände mig fruktansvärt bitter när jag stod med tvätt upp över öronen klockan 1 i natt. Tvätt som skulle strykas och disk som skulle diskas. Men, smart som jag är shottade jag ett glas trocadero och levde på sockerkicken. Tvätten blev strykt och disken diskades. Sedan pillade jag John Blund på axeln och sa godnatt.

Imorse bakade jag istället en kaka med kokos på. Min bittra sida var borta med vinden och solen sken som aldrig förr. Jag åt ägg & bacon, städade sedan som en dåre innan Ellen kom hit. Den utsökta kakan förtärdes i min gosiga soffa medan solen fortsatte att skina som aldrig förr. Henke kilade förbi på en bit också.

Nu lyssnar jag på Niccokick och njuter av livet. Me like, big time!



Gaaah, höll på att glömma....

ses på onsdag!